Ett år har gått sedan katastrofen drabbade

När den stora flodvågen rullade in över Sydostasien svepte den med sig allt i dess väg. Bilder och berättelser ett år efter tsunamin hjälper oss att minnas detaljer. Vi är många som har en relation till händelsen, vi kände någon eller känner en bekant till en bekant, som var där. Dessa dagar går allas våra tankar till de drabbade och deras anhöriga.
Vi talar om en av de största katastroferna i modern tid. 226 000 människor miste sina liv och över en miljard blev hemlösa. Den inträffade visserligen många tusen mil härifrån.
Men effekterna begränsades inte till de 12 länder som drabbades runt Indiska oceanen. Flodvågen träffade i hög grad även Sverige och många av de familjer som hade sökt sig till ett av världens turistparadis.
Det finns också anledning att reflektera över vilka effekter tsunamin har fått i övrigt. Det är ingen överdrift att påstå att den svenska staten har fått sig en rejäl törn, i minst två avseenden.

I samband med katastrofen gjordes fantastiska insatser på frivillig väg. Välgörenhet har aldrig varit särskilt legitimt i Sverige. Men plötsligt visade det sig att privata krafter hade samlat in över en miljard kronor och skänkt mer pengar till de katastrofdrabbade områdena, än vad den svenska staten hade orkat med.
En annan sak är den otroligt dåliga beredskapen som fanns hos myndigheterna och den svenska staten. Det är ingen nyhet vid det här laget att Sverige kom i gång långt senare än många andra länder där till och med ett land som Italien, som ofta ses över axeln, klarade sig bättre.
Det finns många viktiga lärdomar att dra när det gäller att ta vara på de frivilliga krafter som är beredda att ställa upp i krislägen. Den viktigaste är att människor med kunskap inte ska visas på dörren för att myndigheterna känner ett behov av att visa vem som har rätt att styra och kontrollera.
En annan viktig kunskap är att svenska beskickningar utomlands borde få ett tydligare ansvar för att möta de enskildas behov, och inte se dem som hanteringsbekymmer. En etablering av nätverk bland engagerade utlandssvenskar borde vara grundläggande för ambassader och konsulat.

Det är inte bara Göran Perssons gloria som har hamnat på sned efter tsunamin utan också bilden av den ofelbara och pålitliga staten. Vi är många som plötsligt har tvingats inse att den enskilde individens ansvarstagande och initiativ betydde mer än alla ansvarstagande system och strukturer.