Ett hopp om en lyckad landning
På en klippavsats fem meter över Östersjöns svallande vågor sitter två män som drar uppmärksamheten till sig.
Det är 30 grader varmt i skuggan. Minst.
På Femörehuvud blåser visserligen en lätt bris, men värmen gör att man vill göra så lite man kan.
I var och varannan skreva ligger solbadare som på sin höjd orkar vända blad i den medhavda tidningen.
Förutom de där två på klippavsatsen. Hos sjuåringar som nyss börjat skolan och har svårt att sitta still kallas det myror i brallan.
De här två herrarna som passerat trettio verkar också ha svårt att sitta still. Troligen inte på grund av myror, men något är det som driver dem till nya äventyr.
Själva påstår de att det känns som att åka karusell, fast lite blötare. Först en hisnande känsla i magen och efteråt bara härligt.
Tomas Löfgren ger klartecken, höjer armarna med paddeln över huvudet och kopplar på ett stort förväntansfullt leende.
Sambon Carina Johansson tar tag i kanotens bakände och skjuter bestämt ut den över klippavsatsen.
Tomas, kanoten och paddeln far nedför klippväggen och slår i vattnet med ett rejält plask.
Någon sekund senare kommer han upp över vattenytan och skiner som en sol.
Det såg verkligen livsfarligt ut, men de bedyrar att det är så gott som ofarligt.
Kan man bara eskimåsvängen så kan man göra vad som helst med kanoten. Kommer man fel är det ju bara att rolla upp. Och svängen, den lär man sig på en förmiddag, säger Tomas.
Sedan är det kompisen Nenad Martinis tur. Med 25 år som forskanotist bakom sig antar man att han vet vad han ger sig in på.
På några sekunder är äventyret över.
Lyckligt nere från klippan paddlar de bort till en liten vik, hoppar ur kanoterna och bär upp dem till avsatsen igen där Carina står, redo att skjuta ut dem igen.
Är det inte utan tvivel man puttar sin sambo ned för klippor?
Nej, nej. Det går jättebra! Vissa dagar bättre än andra, ha ha. Han är duktig och jag vet att han har kontroll, säger Carina.
Nenad Martinis är lärare och tränare på kanotgymnasiet. Han har varit med på sex VM som forskanotist.
Är du aldrig rädd?
Jag är inte rädd för det här, det finns värre saker.
Som?
Högre klippor! Man får bli rädd, men det gäller att kunna blockera det.
Det lär visst ska gå och tävla i något liknande. Världsrekordet ligger någonstans över 40 meter, men några sådana ambitioner har inte Nenad och Tomas.
På skoj har jag hoppat från femman på badhuset och från båda fallen vid kvarnen i Nyköpingsån.
Vad är det som driver dig?
Spänningen! Det är häftigt. Man letar alltid efter högre klippor och nya ställen man kan hoppa från.
Jag vill göra något annorlunda, prova om det går, säger Tomas.
Men om det inte går då?
Då vet man det!
Så jobbar vi med nyheter