Ett jämfotahopp bort från integriteten

I debatten kring FRA-lagens tillkomst, svajade Socialdemokraterna innan man landade i ett rödgrönt nej. Den förre justitieministern Thomas Bodström (S) hade ju lagt grunden för lagen som Alliansen drev igenom. Men detta nej till FRA blev mer högljutt allteftersom. Socialdemokraterna ville då vara lika integritetsvurmande som Miljöpartiet.
Den totala handbromsvändning, en full rotation i maxfart, som nu Socialdemokraternas Morgan Johansson levererar, antyder att partiet mest var emot för att regeringen var för. Nu gäller det i stället att kapitalisera på opinionsläget och människors oro.
Om det blåser åt ett håll är politikerns lust att ”hamna rätt” ofta så mycket starkare än instinkten att hålla huvudet kallt. I söndags var Centerpartiets partiledare Maud Olofsson tvungen att påpeka att hon minsann var för FRA-lagen. Detta som en kommentar till terrorattentatet i Stockholm, utan att egentligen kunna redogöra för hur lagen hade påverkat utfallet av inträffade.
Om Centerledaren en gång såg integritetsvännerna som en väljargrupp att vinna, så verkar de tankarna nu vara ytterst fjärran.
Sällskapet övervakare har nu plussats på med ett gäng ångerfulla Socialdemokrater som högt lovprisar Bodströmsamhällets principer. Att sidbytet offentliggörs nu beror på det som hände i lördags.
Socialdemokraterna vill – precis som Alliansen – framstå som en kraft för strikt övervakning och kontroll, i tron att signalspaning på alla medborgaren är ett effektivt sätt att spåra extremister. Socialdemokraterna vill till och med utvidga lagen så att även Säpo kan beställa sökningar i medborgarnas elektroniska kommunikation. Den obefintliga brevhemligheten för den som inte är misstänkt för något brott, är tydligen smällar man få ta.
Både Försvarsmakten och Säkerhetspolisen har viktiga samhällsuppdrag att utföra – och i uppdraget ingår vissa integritetsintrång.
Men demokratin bygger på att den politiska makten är noga med gränsdragningar och befogenheter. FRA-lagen förhindrar ingen extremism, men den minskar den privata fredade sfären för alla.
Det är oroväckande att en så stor majoritet av partierna i Sveriges riksdag – utan att djupare problematisera kring ämnet – vurmar för auktoritära politiska åtgärder där en minskad personlig frihet tros stärka det öppna samhället.