!En som politiker som kryssat sig in i en vald församling är något extra. Handen på hjärtat, det är så det funkar. En framgångsrik personkampanj visar på en särskild förmåga att entusiasmera och engagera. Alternativet är väl att hävda att politikern ifråga har många vänner, släktingar och bekanta, åtminstone i val på kommunnivå.
Nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne (DN 16/9) har i en SNS-studie kommit fram till att partierna är oerhört lyhörda för hur kryssen fördelas. En politiker som nätt och jämnt klarat personvalsspärren har klart större chans att toppa listor nästa val, att få ordförandeposter eller andra tunga uppdrag, än den som med liten marginal missade samma spärr. Vinnaren tar allt.
Den företrädare som får många kryss, speciellt någon som inte placerats högst upp av partiet, framstår som extra populär. När väljarna underkänner partiernas egen rankning får partiorganisationen huvudbry. Ingen vill komma på kant med sina väljare. Den kryssade kandidaten blir en särskilt intressant partivän.
Alla röster ska väga lika, men alla väger inte exakt lika tungt. Eftersom personkryssen påverkar mer än själva rösten bör dessa betraktas som tyngre markeringar än okryssade valsedlar, menar Folke och Rickne. Utifrån detta argumenterar de för att fler väljare bör uppmuntras att göra sitt personval och därmed påverka mera. Argumentationen utgår från idén om att väljarnas makt behöver stärkas på bekostnad av partiorganisationernas.
Då ska vi komma ihåg att vi inte har helt fria personval. En politiker blir inkryssad först när personvalsspärren har klarats av. Till stor del är det partierna som avgör om väljarna som kryssar får mer inflytande än de som överlåter allt till partiet. Därför vore det intressant om spärrarna togs bort och väljarnas markeringar fick påverka öppet i större utsträckning än i dag.