Ett mycket spännande läge inför valrörelsen

Det kan knappast bli jämnare. Statistiska centralbyråns stora väljarundersökning krattar manegen inför den fortsatta valrörelsen. Av opinionsutvecklingen sedan november förra året kan man dra ett par slutsatser. Alliansen har stärkt sin position, en ökning som är statistiskt säkerställd. Men mellan de två regeringsalternativen är det jämnt, så jämnt att det inte med statistisk säkerhet går att säga att något av dem leder. Det är därför det börjar bli spännande.
En vår, som kännetecknats av hårda socialdemokratiska och LO-sponsrade skamgrepp på alliansen och dess enskilda partier, har bara gett en minimal s-effekt över blockgränsen. Vänsterpropagandan har målat ut en Alliansregering som välfärdens totala undergång. Att få faller för den typen av påståenden är ett sundhetstecken.
Alliansens energiuppgörelse har gjort samarbetet gott. Det märktes i gårdagens partiledardebatt där de fyra partiledarna inte missade ett tillfälle att tala om sin enighet. De tre partierna till vänster har ju å sin sida inga svar att ge. Trots det, eller kanske på grund av detta, blev det en intressant debatt.

Statsminister Göran Perssons taktik att, som i förra valet 2002, måla upp en idealbild av det svenska samhället misslyckades. Utanförskapet kan inte målas över. Inte heller regeringens handfallenhet. När moderatledaren Fredrik Reinfeldt pressade Göran Persson på vad den socialdemokratiska politiken för nya jobb består av, fick han till svar att det är fel på alliansens politik för fler jobb. Frågan är om ett regeringsalternativ utan svar på hur det ska skapas nya jobb verkligen kan vinna ett allmänt val.
Ett av moderatledarens skickligaste grepp är när han ifrågasätter om nuvarande s-politik går ihop med ideologin om att politiken ska sätta jobben främst. Göran Persson står svarslös. Det ger Fredrik Reinfeldt utrymme att under Alliansens banér komma med de tydliga politiska svaren. Att en fungerande välfärd kräver en modig och framåtsyftande jobbpolitik har därmed blivit ett tungt argument för Alliansen.

Oenigheten till vänster är ett uppenbart inslag som kommer att färga den fortsatta valrörelsen.
För Alliansens del kan det mycket väl vara läge att lägga till ytterligare ett starkt argument för att klargöra skillnaderna mellan bidragspolitik och jobbpolitik inom välfärdens ramar: I ett rikt och tryggt samhälle ska människor känna sig fria, inte beroende.