Ett namn som skrämmer
VIF är en angelägenhet för hela byn. Klubben har drygt 600 medlemmar varav 238 aktiva: fyra vuxenlag (A, B, dam och veteranlag) och tio juniorlag av vilka tre är för tjejer mellan tio och 15 år. Detta var tio år sedan. Vad finns det kvar av detta idag?
Ett annat klipp från 1995 handlar om tre ungdomar från Kyrkskolan i Västerljung som gått till länsfinal i Vi i femman Erik Axelsson, Hanna Karlsson och Rickard Johansson. När reportern frågade grabbarna vad de gjorde på fritiden svarade de: Spelar fotboll i Västerljungs IF. Var spelar de idag?
Jag tycker det är märkligt att en förening med 600 medlemmar och 23 aktiva kan bara försvinna på så kort tidsrymd som tio år. Visserligen läste jag en intervju med Peter Jansson, Vagnhärads tränare, för en tid sedan där han förklarade att vi har ett väldigt bra samarbete med Västerljung och det är klart att det måste vara enkelt när man, tack vare att man spelar i en högre division, bara kan plocka spelare utan att lämna något istället.
Går jag in i en butik och köper något jag behöver brukar jag betala för varan. Nu menar jag inte att Vagnhärad skall betala för alla spelare man snor från Västerljung och Trosa men det finns ju andra sätt att göra rätt för sig.
Nu vet jag ju att Peter Jansson och Vagnhärads ordförande när en dröm. En enda förening i Trosa kommun. Det hedrar Västerljungs representant i kommittén att han hyste vissa betänkligheter. Jag skulle tro att den kombinationen kommer att håva in åtskilliga gratispoäng. Bara namnet Västrovang kommer ju att skrämma skitslag på motståndarna.
Vi har ju genom åren sett många exempel på att sammanslagningar inte leder till något positivt. Hur var det de Coubertin sade? Det är viktigare att deltaga än att segra.
För många år sedan, jag bodde i Eskilstuna då, när IFK Eskilstuna åkte ur allsvenskan, kunde man läsa i en tidning en dikt som slutade på följande sätt: Skall mer en allsvensk elva på Tunavallen stå, och storhetsdrömmar välva som förr om IFK?
Utan att på något sätt göra jämförelser mellan allsvenskan och division 6, eller mellan Eskilstuna och Västerljung, måste man ändå säga att det finns vissa likheter.
Här kan vi ju i stället lyssna på en annan dikt som slutar: Trosabor! Kom med och sjung! Ingenting till Västerljung!
Basstämman kan lämpligen delas mellan Tidlund och Wieslander.
Ruben i Kråkvik
Så jobbar vi med nyheter