Det är därför fullt förståerligt att Högsta Domstolen i förrgår beslutade att den folkmordsmisstänkte Sylvére Ahorugeze släpps på fri fot efter tre års häktning, trots att han är misstänkt för inblandning i det rwandiska folkmordet 1994. På bara två månader mördades då närmare en miljon människor, därtill användes systematiska våldtäkter mot mellan 250 000-500 000 kvinnor.
Regeringen beslutade 2008 att utvisa Ahorugeze till Rwanda, men ärendet överklagades och har sedan dess varit fast i Europadomstolens enorma arbetsbörda. Gång på gång har ett domslut skjutits på framtiden.
De misstänkta brotten är de värsta tänkbara. Ahorugeze anklagas inte bara för att ha varit en av ledarna bakom folkmordet utan också för att personligen ha deltagit i dödandet. Men på andra sidan myntet finns ett korrumperat rwandiskt rättssystem som inte kan säkerställa en rättvis rättegång. Tidigare har bland annat Danmark nekat utlämning på grund av dessa risker. Dessutom hävdar vissa att anklagelserna är politiskt motiverade. Ahorugeze har vittnat mot högt uppsatta politiker i FN:s Rwandatribunal.
Det är svårt att föreställa sig känslan av att sitta inspärrad dag efter dag, utan att veta om det slutgiltiga beslutet dröjer i åratal eller kommer imorgon. Svårigheten att bedöma trovärdigheten i de rwandiska anklagelserna gör fallet än värre. Vi har ingen aning om hur sannolikt det är att Ahorugeze faktiskt är skyldig.
Högsta Domstolen motiverade sitt beslut i förrgår med att det vore oproportonerligt att fortsätta hålla Ahorugeze häktad. Det är bra. Även folkmordsmisstänkta förtjänar en human och rättvis behandling av rättssystemet.