Ett rent guldsto från Gnesta
En liten träbit höll på att avsluta Gnestastoet Väskinge Polkas karriär innan den ens hade börjat för fyra år sedan. Nu är hon Sveriges bästa kallblodsston.
Det var vår första travare, och vi visste inte så mycket. Jag hade bara kollat upp att hennes pappa Toddy gett ifrån sig bra hingstar och ston, säger Weine.
När hon var inkörd och klar för start började problemen.
Vi höll på i ett och ett halvt år och åkte till veterinärer för att få klart besked vad som var fel. En del sa att hon var halt, andra inte.
Men familjen Andersson ville inte ge upp så lätt vilket skulle visa sig vara rätt. Boven i dramat, en träflisa, kröp självmant ut ur hoven för fyra år sedan. Sen dröjde det inte länge innan Polka gjorde sin första start.
Under årens lopp har det blivit sammanlagt 63 stycken lopp. Tolv vinster och hittills 423 000 insprungna riksdaler. Segern i helgen hör till de största.
Vi kunde inte ställla upp på SM ifjol, så därför satsade vi verkligen på årets lopp.
Att sedan taktiken stämde från start till mål är han inte heller så lite stolt över.
Favoriten Gullan Fax blir lätt het, därför försökte vi pressa henne så mycket som möjligt. Vi kröp upp i rygg på upploppet, Gullan var nog lite trött då, och tog oss förbi på slutet då hon galopperade, berättar han.
Som femte spelade häst kan man nog säga att Väskinge Polka hörde till skrällarna på travet i Umeåker.
Vi hade inte ens riktigt trott på seger så det känns lite overkligt fortfarande, säger Weine, som trots att det är onsdag ännu inte på allvar firat guldet med familjen.
Med tanke på alla timmar ni lagt ned på henne, med träning och transport till tävlingar, varför fortsätter man? Är det värt allt slit?
Hon är en familjemedlem. Precis som en hund. Vi skulle aldrig kunna sälja henne. Istället funderar vi på att ta ett föl efter henne.
Gnestafamiljen har under årens lopp redan utökats med ytterligare en häst, tvååriga Timber Soul, köpt ur ett dödsbo och med fint familjeträd. Denna gång gick Weines vetorätt igenom. Det blev ett varmblod.
Jag skulle gärna velat haft en nordsvensk till, men det är så få kallblodslopp på nära håll. Sundbyholm har ett lopp per år och det är svårt att få plats där. Antingen är hon för bra, eller annars har hon för dåligt med poäng. På Lindesberg, som med sina 17 mil enkel resa är närmast, finns det bara lopp på sommaren. Så för det mesta måste man åka runt 30 mil för att kunna köra och det är lite långt.
De 140 mil i helgen tar han dock med ro. Med ett SM-guld i bagaget kan man köra hur långt som helst.
Så jobbar vi med nyheter