Ett sista kapitel om mordet i Knutby

Igår skrevs troligen det sista kapitlet på den rättsliga följetongen om Knutbymorden. Denna mörka och makabra historia har visat på vilka obehagliga saker som kan rymmas inom vårt alldeles egna svenska samhälle. Däri ligger också grunden till det breda mediala och allmänna intresset för detaljerna om vad som försiggått inom pingstförsamlingen i Knutby - något så nära, men ändå så fjärran.

Knutby har blivit ett begrepp, men är inte unikt. TV4:s Kalla fakta har exempelvis särskilt granskat pingstförsamlingar med så kallat apostoliskt ledarskap. Det finns fler Knutby och potentiella sådana i samhället. Religiösa kretsar där struktur, ordning och sammanhållning påminner om ordningen inom pastorns och barnflickans församling. Ledarna är de överordnade, de som inte får ifrågasättas och står över alla de andra, de som ska lyda och bli ledda. Könsperspektivet är tydligt; i tron på mannens fullkomlighet och kvinnans ofullkomlighet. Överhöghet, tro och lydnad. Inom ramarna för bokstavstroendets värld bildas lätt en subkultur. Den sätter tydliga gränser mot omgivningen, samhället i övrigt, som uppfattas som omoraliskt och allmänt förkastligt. Med tron på blind lydnad inom en strikt hierarki är det möjligt att avfärda alla avvikande meningar som falska och onda. Olikheten har spelat ut sin roll. Indoktrineringen styr och hjärntvätten fullbordas.

Knutbypastorn döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök. Han har förmått barnflickan att utföra mordet på sin hustru och mordförsöket mot grannen. Barnflickan bedöms ha varit så pass allvarligt psykiskt störd, att hon därför bara kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Hovrätten anser det därmed bevisat att pastorn styrt barnflickan till dådet. Den särpräglade miljön, församlingen de levde i, påverkade förutsättningarna. Maktpositionen gentemot barnflickan, som dessutom drabbats av allvarlig psykiskt sjukdom, gav pastorn möjlighet att kontrollera och forma henne till ett lydigt redskap.

Vi ser i detta förtryckets yttersta konsekvens, vare sig det försiggår inom en religiös församling eller inom hemmets väggar. Hjärntvätten når sin fullbordan. Den förtryckta förmår till slut motivera värdet av att själv förtryckas - och därefter begå handlingar på en överordnads anmodan, trots att handlingen går mot all grundläggande medmänsklighet och humanism, ja till och med tvärt emot ett av den egna religionens fundament: du skall icke döda.