Ett språk i ständig förändring

Detta eftersom e-postadresserna för departementen är på engelska. Exempelvis har socialdepartementet social.ministry.se och inte socialdepartementet.se et cetera. 

Även nätverket Språkförsvaret har gjort en anmälan till JO. Den gäller Stockholm Visitors Board och två andra bolag som ägs av Stockholms stad samt Stockholms stads användande av slagordet ”Stockholm – the capital of Scandinavia”. Språkförsvaret kräver att beteckningarna ska översättas till svenska eftersom det är comme-il-faut och att de svenska beteckningarna ska användas i första hand. Synd att utländska turister och näringslivsrepresentanter är så dåliga på svenska bara.
Det går att ha e-postadresser på svenska och engelska samtidigt, så att ordna så att alla departementen har svenska e-postadresser går snabbt, men til syvende og sidst handlar det om flexibilitet. Språket förändras hela tiden, vi lånar ord från andra språk hela tiden. Även inom svenska språket finns ju stora, framför allt regionala, men även sociala skillnader. Det vokabulär som en hipp, trendig Stockholmstjej har skiljer sig ofta från det vokabulär som en jordnära bondkille från Österlen har. Skulle de träffa varandra och börja dejta så skulle det nog gå trögt med kommunikationen i början. 

Självklart ska den offentliga sektorn inte gå över till engelska eller något annat språk i kommunikationen med svenskar. Det vore nonsens. Försök att stoppa utländska influenser i språket kommer dock att misslyckas så länge vi har yttrandefrihet. Att språket ska se ut på ett visst sätt är ju, per se, inget självändamål. Ord som inte förstås kommer försvinna eller stanna inom en exklusiv klick och får orden ingen spridning så är risken för att de kommer att användas i offentliga dokument ganska liten. Visst kan det finnas svårförståeliga ord i lagar, utredningar och andra officiella dokument, men det finns ingen som har koll på alla ord i ordboken. 

Lagstiftningen får inte förutsätta att språket inte kommer förändras. Enligt den sjätte paragrafen i Språklag (2009:600) har det allmänna ”ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”, så det verkar inte finnas någon illusion om att det svenska språket har nått sin slutgiltiga form. Frågan är då vad som händer om inlåningstakten av ord ökar. Kommer man från statens sida göra som Svenska Akademien gör med sin ordlista, det vill säga ha en observatörsroll och utgå från det språk befolkningen pratar, eller kommer man inta en auktoritär roll där direktiv från regeringen stipulerar hur språket ska användas?
Utan en auktoritär roll är den nya lagen ganska meningslös. Med en auktoritär roll är den skrämmande.