Ett trasigt troll
Som helst ville försvinna
Planerade inget gott i sitt liv
Ville in i evigheten ta nästa kliv
Hennes framtid och allt hennes hopp
Den stora kärleken fick cancern i sin kropp
Hur ska hon någonsin kunna bli hel
Utan hans underbara kel
Han som kunde ge henne tröst
Lämnade ett tomrum i hennes bröst
Hur ska hon detta hjärta laga
När folk inte längre orkar höra henne klaga
De finns även de som glömt att de henne känner
En del av dem räknade hon till sina vänner
Ord som ensam är stark
Känns i magen som en spark
Inte heller läker tiden några sår
För att det inte i ögat syns någon tår
Så var inte rädd för det trasiga trollet
Slut dina armar om henne helt och hållet
Hennes hjärta kan för stunden kännas varm
När hon får känna någon mot sin barm
Pirjo november 2005
Så jobbar vi med nyheter