Ett val som ger nyaförhoppningar om fred

Frågan om vem som kommer att bli Yasser Arafats efterträdare i det palestinska presidentvalet på söndag lär redan stå klart. Sju kandidater ställer upp till val men de flesta är redan uträknade och kommer inte ens i närheten av en presidentpost. Tvärtemot vad många olyckskorpar befarade har en uppslitande strid mellan de olika palestinska grupperingarna uteblivit. Till en del beror det på att den fundamentalistiska islamiska organisationen Hamas vägrar att erkänna någon kandidat eller ens befatta sig med valet. Den förre premiärministern Mahmoud Abbas, som har stått vid Arafats sida sedan ungdomsåren, är den som alla tippar ska vinna.

Även om det på ytan inte ser ut att bli någon stor förändring, är det helt nya signaler som kommer från Mahmoud Abbas kampanjkvarter. Makten ska vinnas på demokratisk väg och lag och ordning ska garanteras i Palestina. Även om Mahmoud Abbas alltid har varit lojal mot Arafat är han ansedd som en förnuftig person som målmedvetet arbetar för att nå fred med Israel.

I det arbetet har han många gånger stått ganska ensam. Som premiärminister blev han underminerad av både Israel och USA. Men nu är förutsättningarna delvis annorlunda.
Arafat som israelerna till slut vägrade att prata med är borta. Det pinade palestinska folket är innerligt trötta på våldet och kräver en bättre framtid för sina barn. De vill ha fred. EU och USA har lovat att återigen sätta Mellanöstern högt upp på agendan och premiärminister Ariel Sharon har satt sin politiska karriär på spel för att bosättarna i slutet av året ska lämna Gaza. Mahmoud Abbas är en erkänt god diplomat som har förvaltat sitt förtroendekapital väl. Både USA och Israel vill gärna se honom som Arafats efterträdare.
Vägen till en lösning i Mellanöstern är kantad av misslyckanden. Nu gryr på nytt en förhoppning om att en rättvis fred ligger inom räckhåll. Men det finns inga genvägar.

En varaktig fred måste bygga på de överenskommelser och diskussioner som har förts tidigare och som leder fram till att Palestina blir en självständig stat. Det är det nödvändiga steget för att åstadkomma stabilitet i Mellanöstern och en av grundförutsättningarna för att sätta stopp för terrorismen i regionen och i hela världen.