EU-politiker som behövs

Valrörelsen och valet till Europaparlamentet må hamnat i skymundan hittills. Men det betyder inte att det saknas färgstarka politiker som är väl värda uppmärksamhet.
Det går att använda sin EU-vallista på olika sätt. Partierna väljer ofta att toppa med politisk rutin. Ibland så pass att det ger intryck av en pensionsförsäkring för den som gjort sitt inom rikspolitiken. Men det finns intressanta politiker som kännetecknas av ett starkt engagemang för Europafrågorna och för unionen.
En av dessa är utan tvivel tredjenamnet på Centerns lista. Hon kom 1991 till Sverige som ensamkommande flyktingbarn, på flykt undan den irakiske diktatorn Saddam Husseins hantlangare. I dag är Abir al-Sahlani, en lovande liberal politiker med det bärande budskapet att EU kan bli Den goda stormakten. Ett EU som verkar för demokrati och frihet, en stormakt som tar över där ett handlingsförlamat FN står handfallet och USA går snett. Murarnas Europa är något annat än vad grundtanken med EU var och är, den union som skulle överbrygga gränser och murar, inte förstärka dem. EU behöver en gemensam generös hållning i flyktingpolitiken.

Hennes kampanj tog henne förbi Nyköping i onsdags, där hon besökte Brandkärrsskolan och träffade förstagångsväljare på Nyköpings enskilda gymnasium innan det på kvällen väntade offentligt möte i folkhögskolans lokaler.
Hon fick berätta sin historia, om sina hårda erfarenheter av att verka som ung kvinnlig, frispråkig politiker i det befriade Irak, men också om sina visioner. Abir al-Sahlani ser EU som en stormakt som verkar för demokrati och frihet i alla lägen. En union som inser att den behöver starkare förankring hos medborgarna. En union som ska ha politiska muskler att ta tuffa beslut, på miljöområdet och inom migrations- och utrikespolitiken. Samtidigt ska EU har modet att inte hemfalla åt allt hårdare övervakningslagar och striktare medborgarkontroll.
I en tid när andra partier satsar på EU-kritiker i olika skepnader, är det befriande att det på Allianssidan finns röster som lyfter fram och argumenterar för unionens möjligheter. Det Abir al-Sahlani sannolikt underskattar är svårigheterna att som enskild ledamot göra skillnad i Bryssel. Men skam den som ger sig.