Euroförespråkare tävlar i vankelmod

Vad tycker egentligen regeringens största parti om euron? Den som lyssnade till statsministern och finansministern i helgen fick sig en rejäl dos med vankelmod.
I söndagens Agenda i Sveriges Television lät Anders Borg undslippa sig att Sverige i dag har en fördel av att stå utanför euron. Något liknande kom från Fredrik Reinfeldt på lördagen.

Övrigt2011-09-14 05:00

Eurons nuvarande situation är sannerligen inte bästa reklam för en gemensam valuta. Just nu vore det dumt att gå med. Osäkerheten är så stor.
Tänk bara på hur robust eurozonen stod för bara några år sedan när pundet och dollarn hade problem. Sedan kom den grekiska oron och ett tjockt svart ovädersmoln, för att använda en finansminister Borg-metafor, lade sig över Europa.
Den hastigt påkomna euroskepsisen hos Moderaterna – liksom hos Socialdemokraterna – är en opinionsanpassning, svenskarna är negativa, och när alla spelar populistspelet blir idédebatten fattig. För bara några år sedan fanns det majoritet europositiva partier i riksdagen. Frågan är om det finns något i dag. Möjligen Folkpartiet.
Kombinationen vanskötta ekonomier, populistiska politiker och risiga regelverk har urholkat euron till ett läge där valutans sönderfall riskerar att allvarligt skada Europatanken, vilket exempelvis liberale debattören Johan Norberg (DN 23/8) påpekat. Den politiska idén om en gränsöverskridande valuta är likväl god. Det är genomförandet som lämnar massvis att önska.
Ingen av medlemmarna vill egentligen att Grekland ska lämna euron, inte för att det i sig skulle vara ett jätteproblem utan för risken för en dominoeffekt. Först Portugal, sedan Irland och så de betydligt större ekonomierna Italien och Spanien. Då väntar en verklig vargavinter runt hörnet.
Eurons framtid ligger i vågskålen. Tyskland vill inte lösa krisen med hjälp av Europeiska Centralbankens sedelpressar, medan Frankrike inte alls verkar lika bekymrat över en utveckling med höjt inflationstryck. Tyskland minns sitt 1930-tal och alla nollorna på den tyska marken. Därför vill Angela Merkel spara och gneta, medan Nicolas Sarkozy vill bedriva expansiv penningpolitik. Så länge de är oeniga, kvarstår osäkerheten.
Det finns ingen smärtfri väg framåt för euron. Ett sönderfall riskerar att få förödande effekter på Europas tillväxt under lång tid framåt. Det är en avgörande och historieskrivande tid. Klarar euron de närmaste åren finns den å andra sidan säkert kvar även om femtio år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om