Det var på ett flyg från Stockholm till Istanbul år 2014 som Eva Lindén och hennes son David kom i samtal med den välkände Denis Mukwege.
► Läs också:Fredspriset tillägnas världens överlevare.
Eva berättar att Dr Mukwege var lika intresserad av det biståndsarbete som hon och folkhögskolan jobbade med i fattiga kustbyar i Indien och Kenya. Det blev ett långt samtal om hur folkbildningsidéer och ideal från de nordiska länderna gjorde avtryck i den mening att få kvinnor att försörja sig själva, att resa sig, som Eva Lindén beskriver det.
– Han är en imponerande person och även om det var ett enkelt möte så märktes det att han hade en sådan utstrålning. Han var närvarande, lyssnade och var intresserad. Ödmjuk, konstaterar Eva Lindén.
Sonen David, ledarskribent på Nerikes Allehanda, citerar doktorns prisande av Evas och folkhögskolans idéer från den tiden: "It is the best of the nordic way, cooperation, and you should export it to the rest of the world".
Hon blev då på stående fot inbjuden till doktorns sjukhus i Kongo, men trots en tids brevväxling blev det aldrig något av med det. Inte än, är väl bäst att tillägga.
– Jag sökte aldrig några pengar för det, det kanske man borde ha gjort så åtminstone någon annan hade kunnat ta vid när jag gick i pension, frågar sig Eva, som i dagarna beger sig till Kenya för att se hur man utvecklat den folkhögskoleidéerna på senare år.
Hon har dock följt med vad som hänt i doktorns dramatiska vardag, i arbetet med att få stopp på det sexuella våldet i väpnade konflikter, och anser att det var en mycket värdig pristagare.
– Jag blev jätteglad när jag fick veta om priset. Det är helt rätt och jag hoppas att världen kan verka i hans och Nadia Murads anda.