Eva har hela världen i sin klass

De tunna bomullskläderna fladdrar kring benen när Eva Solid med lätta steg visar vägen till klassrummet på Östra skolan där hon är högstadielärare. Hon har en sjua och en nia som bara gått i skolan några dagar och hon undervisar dem i historia, religion, samhällskunskap, geografi och svenska.
Jag trivs jättebra att jobba med människor, särskilt med tonåringar. Man kan bli arg men också ha väldigt fina diskussioner med dem, säger hon medan hon visar salen med höga fönster som vetter mot skolgården och släpper in mycket ljus.

De vackra kläderna är det första man lägger märke till när man ser Eva. Hon älskar att bära traditionella shalvar (byxor), kemis (klänning) och duparta (sjal), som hör till kulturen i Punjab-provinsen i Pakistan. När hon åkte dit för fjorton år sedan med sin man för första gången försvann t-shirtarna och jeansen ganska omgående ur garderoben.
Det är indiska kläder med flera hundra års anor. Jag valde dem för att de är så sköna att använda, de har ingen religiös innebörd för mig, säger hon.
Innan hon och familjen flyttade till Oxelösund för tre år sedan arbetade Eva sju år på en skola i Tensta, där de också bodde. Barnen på skolan hade till 95 procent invandrarbakgrund.
Jag hade hela världen i mitt klassrum. Det var lätt att undervisa i religion, alla hade något att komma med eftersom barnen kom från så många länder.

När Eva skulle åka på anställningsintervju i Nyköping fick hennes man samtidigt tips om en kiosk som var till salu i Oxelösund.
Båda gjorde slag i saken och flyttade eftersom de ville ge barnen en annan trygghet än den en storstadsmiljö kan erbjuda.
Eva började arbeta på Östra skolan som precis startat högstadie. Första året fanns bara två sjundeklasser.
Det var en utmaning att komma hit och bygga upp högstadiedelen. Vi var så få här att både personal och elever lärde känna varandra väldigt bra.
Nu är det inte lika stilla. I entréhallen, dit vi flyttat oss kommer en jämn ström av människor som stannar och frågar och Eva som glatt svarar.
Några yngre barn blir överlyckliga när de får tillåtelse av en annan lärare att spela bordtennis i ett av rummen och glädjetjuten studsar mot stenväggarna.
Eva var aktiv i Amnesty när hon träffade sin man som då bodde på flyktingförläggningen i Flen. Hon hade precis engagerat sig i ett café som skulle bli en internationell samlingspunkt.
Man måste våga möta människor för att kunna förstå varann.