Exit Schyman sist kvar ser till att släcka ljuset

Gudrun Schyman är inte den som blir sist kvar på ett sjunkande skepp. Att hon väljer att lämna vänsterpartiet just nu visar att sprickan i partiet är avgrundsdjup och att det är dödsdömt att försöka driva ett kommunistiskt parti i Sverige i dag.

Som partiledare var hennes ambition att skapa ett vänsterparti på feministisk grund och att sopa resterna av det kommunistiska partiet under mattan för att glömmas bort. Men det fungerade inte.
Valet av Lars Ohly till partiledare har åter gett luft åt testuggare och kommunistkramare som har vridit både klockan och partiet tillbaka i tiden. Även om de flesta inser att fler avhopp kommer att följa i Gudrun Schymans spår är det säkert en och annan gammal patriark som drar en lättnadens suck. Alla andra i vänsterpartiet som inte har velat ta ställning tvingas nu också att förhålla sig till partiet och kommunismen, även Sörmlands riksdagsledamot Elina Linna måste markera var hon hör hemma.

Ännu har Gudrun Schyman inte sagt något, vilket är högst ovanligt. Hon väljer säkert en dag när hon får vara ensam i strålkastarskenet för att kanske avge en programförklaring för ett nytt feministiskt parti.

Men Gudrun Schymans avhopp får inte bara konsekvenser för vänsterpartiet. Det framkallade sannolikt ett mindre skalv i det socialdemokratiska partiet. Där fruktar man nu att det allra värsta ska inträffa, nämligen att vänsterpartiet splittras i tre partier: ett feministiskt parti, vägval vänster och traditionalisterna. Göran Persson är beroende av vänsterpartiet för att behålla regeringsmakten. Ingen tror på allvar att Persson kommer att ha någon dragningskraft på feministiska vänsterväljare.

Den borgerliga alliansen, däremot, har visat att den klarar av att föra en modern politik som bygger på alla människors lika rätt och värde med en stark vilja att göra något åt diskrimineringen av kvinnor. Vägen ligger öppen för ett maktskifte 2006, under förutsättning att alliansen fortsätter att föra en öppen och framtidsinriktad idédebatt.

Socialdemokraternas enda möjlighet att förhindra ett maktskifte tycks vara att även Göran Persson hoppar av och lämnar plats för en socialdemokratisk kvinna.