Fackbas går före öppen diskussion

Det är mycket mammor nu. S-­krisens främsta mediala bottennotering kom när Håkan Juholts mamma pressades att kommentera sonens situation. När så ­namnet på den tilltänkta efterträdaren, Metallbasen Stefan Löfven slank ut, var det dennes mamma som till slut ­bekräftade ­faktum.
Det är uppenbart att ­Socialdemokraternas partiledning har sökt efter tryggast möjliga val. Något familjärt. Mer bruksanda än city. Någon som alla kan leva med och som inte är helt okänd. Så, Socialdemokraterna får nu en fackpamp i stället för en fotograf.

Övrigt2012-01-27 05:00

Då känner sig garanterat kärntrupperna hemma.
Det akuta flödet av väljare till andra partier kommer sannolikt att stoppas. Åtminstone tillfälligt. Sedan får vi väl se.
Stefan Löfven framstår som traditionell men trist, som en Mats Odell i täten för Kristdemokraterna. Stålgrått. Socialdemokratin famlar efter någon som i första hand kan läka de värsta interna såren. Nu ska partiet med Löfven, enligt partisekreteraren Carin Jämtin, ”kämpa på”. I morgon är en annan dag.
Det finns garanterat frågor som kommer att jaga den avgående Metallbasen i den nya rollen. Hans kloka krisuppgörelse om tillfälliga lönesänkningar 2009 i samförstånd med arbetsgivarna, är mer kontroversiell i partileden än hos allmänheten. Hans motstånd till att låta kvinnodominerade yrken av jämställdhetsskäl få mer än övriga LO-grupper i avtalsrörelsen, lär inte gå spårlöst förbi.
Stefan Löfven gillar tydligen kärnkraft och backade upp Mona Sahlin i hennes avgående slutsatser om partiets framtida vägval. Den mest uppenbara svårigheten är att han är oprövad som toppolitiker, inte sitter i riksdagen och helt saknar regeringserfarenhet. Såväl förra FP-ledaren Maria Leissner som förra C-ledaren Maud Olofsson kan vittna om att det är svårt att vara partiledare utanför riksdagen, där så mycket av vardagspolitiken hamnar i fokus.
De röster som drömde om ökad öppenhet i ledarvalet var fel ute. Det här är ett beslut som främst är förankrat i partitoppen. I förlängningen kan det bli en svaghet. Precis som när Håkan Juholt drogs fram ur en valberedningshatt i sista stund.
Med Stefan Löfven som permanent lösning har alla önskemål om en öppen föreställning med flera kandidater förkastats till förmån för den gamla vanliga nej-som-blir-ja-pjäsen. I annat fall hade vi kunnat konstatera att det sällan eller aldrig på så kort tid har skrivits och sagts så mycket inför tillsättningen av en vikarie.
Mamma mia, den socialdemokratiska hegemonin må vara bruten, men dess tankespöken går igen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om