Familjära Railway glatt men inte galet
Hon drömde om ett eget Fawlty Towers. Inte med kolerisk värd och klantig servitör som i tv-komedin, men gärna en liten familjerörelse. Nu driver Katarina Ungerman Railway, Nyköpings färskaste vandrarhem.
Men glatt och trevligt får det gärna vara, skrattar Katarina Ungerman, som från och med i sommar erbjuder husrum strax intill järnvägsstationen.
Det var maken Hans Höglund som fick syn på huset, förra året när han rastade hunden. En smal länga med gamla personalutrymmen för SJ, som såg ut att passa perfekt som vandrarhem. Banverket sa ja till att hyra ut, och på den vägen är det.
Operation uppfräschning inleddes i januari, och familjen målade, målade och målade.
Vi klarade det tack vare att våra kompisar hjälpte till. Annars hade det aldrig gått, berättar Katarina Ungerman.
En besökare dyker upp i receptionen; åtta man från Ungern ska hit och jobba, finns här rum för dem i fem veckor? Jo, det går bra.
En stund senare kommer Jutta Wollenberg från München cyklande. Vandrarhemmet hon bodde på blev fullt, och här hittar hon sovplats till i morgon när planet på Skavsta flyger hemåt igen.
Jag har bott på många ställen när jag varit ute och rest, och det här var ovanligt fräscht, konstaterar hon, när hon spanar in sitt nattliga krypin.
Det är första gången hon besöker Sverige, och hon har hunnit njuta av både Stendörrens klippor och hamnens glassfik.
Hur hamnade du i Nyköping?
Jag skulle cykla Vätternrundan, och Skavsta flygplats ligger bra till. Och då ville jag passa på att se mig omkring i närheten.
Jutta Wollenberg hör till den majoritet av Railways gäster som tagit sig hit via Skavsta. Andra kommer med tåg, och gläds åt den minimala promenaden till sitt natthärbärge.
Vi har haft fransmän, tyskar, engelsmän, luxemburgare, litauer, amerikaner och kanadensare här, berättar Katarina Ungerman, som i sommar får hjälp av sonen Robin, 17, att ta hand om gästerna. Det blir hans första riktiga sommarjobb, en chans han är glad för:
För nu är det dags att börja ta ansvar, och gå upp ur sängen på morgnarna, säger han, och utbyter en menande blick med Katarina.
Tonårsson med mamma som chef, hur går det?
Det ska nog gå bra. Vi bråkar inte så ofta, i alla fall inte varje dag, skojar han.
Hmmm. Kanske vågar gästerna hoppas på en liten fläkt av Fawlty Towers, ändå?
Så jobbar vi med nyheter