Familjehem en bristvara

Tidningar, radio och tv har under hösten 2007 beskrivit hur många barn farit illa när de varit familjehemsplacerade. De flesta familjehem känner inte igen sig på beskrivningen utan tycker att den är alltför negativ. Naturligtvis skall man också tala om när något inte går bra, men inte bara. Risken är om man fokuserar alltför mycket på familjehemmens misslyckanden är att aktiva familjehem ger upp och att inga nya vågar ta uppdraget att vara familjehem.
Det blir således en grannlaga uppgift för media att hitta balansen i rapporteringen. Intentionen att lyfta fram det som behöver förändras kan förhindra möjligheten för sociala myndigheter att hitta familjehem när det behövs.
För att få nya unga familjer att våga ställa upp som familjehem är det viktigt att man lyfter fram allt det goda arbete som familjehemmen gör. Familjehemmen behöver stöd och handledning i sitt ofta mycket svåra arbete. Bristen på stöd är ofta det som stjälper en familjehems-placering. Kommunernas socialtjänst tvingas ofta att av ekonomiska skäl dra ner på stöd och resurser till dem som är placerade i familjehem. Man måste i stället öka stöd och resurser för att familjehemmen skall orka göra ett tillräckligt bra arbete.
Inom RFF (Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvård) arbetar man för att familjehemmen skall få ett tätt och kontinuerligt stöd och att stärka samarbetet mellan alla inblandade vid en familjehemplacering. Metoderna för att ge familjehemmen stöd och handledning finns, det är bara att socialtjänsten bestämmer sig för att ge tillräckligt resurser.
Utan familjehem stannar Sverige!
Britta Schölin
verksam inom Riksförbundet för
Förstärkt Familjehemsvård
Roland Oscarsson
verksam inom
Familjehemmens Riksförbund