Familjen väntar i Albanien

Att paret bosätter sig i Albanien beror på att Ann-Margret, som är nationalekonom ska vara världsbankens representant där, en länk mellan huvudkontoret i Washington och Albaniens regering och riksbank.
Vad jag ska göra är inte riktigt bestämt än, berättar Sören. Men till att börja med får jag väl vara hemmaman. Vi var nere i juli i Albanien och jag fick rådet av Sveriges chargé daffair att ta det lugnt.

Sören kan tänka sig att jobba som volontär i någon av de internationella organisationer som jobbar med olika projekt i landet.
Det skulle vara jätteskoj att kasta sig in i frågor som jag aldrig jobbat med. OEEC och Sida har många projekt i Albanien. Eller så kanske jag gör färdig min universitetsexamen.

Livet för Sören, som jobbar som verksamhetsansvarigföreningsdelen, i Nyköpings kommun, har tagit en ny riktning.
Jag friade i december och tänkte att bröllopet skulle stå inom ett år. Så har jag fått barn, vilket är en fantastisk känsla, jag kan tänka mig att det är som om jag var biologisk far. Det var något man inte kunde tänka sig, ett ansvar men ett positivt ansvar.
Så kom beskedet att hustrun fått jobb i Albanien.
Det kändes bra, säger Sören.
Ann-Margrets förordnande gäller tre år och sedan flyttar familjen till Washington där hon har kvar sitt hus. Hon flyttade dit 1988 för att doktorera i ekonomi och har huset uthyrt.
Det blir spännande, framförallt att få leva ihop med min familj. Men jag tycker också att det är spännande att ge mig in i saker som jag inte har riktig koll på. Det ger så mycket när man vågar släppa taget.

Sören har läst på litet om landet Albanien, som få människor visste något om före mitten av 1980-talet.
Det är en medelhavskultur där familjekänslorna är väldigt starka. Människorna är fantastiskt varma, de få jag har hunnit träffa. Det är spännande med ett land som utvecklas så snabbt.

Språket är viktigt att lära för att komma in i samhällslivet, menar Sören, och en timme varje vardagsmorgon är vikt åt språklektioner.
Det är svårt att bo i ett land i tre år utan att lära sig språket och även om vistelsen är tidsbegränsad vill man integreras så mycket som det går.
Sören gillar Nyköpingstrakten, med Tystberga som medelpunkt. Tidigare har han bott i Jönköping och Gagnef och tyckt att det varit fint att flytta tillbaka.
Rötterna finns i Tystberga, det bara är så.