Reportrar utan gränser i Sverige är en av de organisationer som arbetar för att Dawit Isaak ska släppas fri.
– Vi jobbar på flera olika spår. Bland annat försöker vi påverka Eritreas grannländer att ta upp frågan. Man lyssnar ofta mer på sina grannar än på ett land långt borta. Vi försöker även vara aktiva inom EU. Sverige har svaga band med Eritrea som i stället har tätare koppling med Italien, säger organisationens ordförande Jonathan Lundqvist.
– Vi driver en juridisk process som bygger på en uråldrig människorättslig princip. Att en stat måste berätta om de har en människa i förvar. Tills nyligen har de menat att de inte ens fått handlingarna, men nu har de medgett det i alla fall. Men de har inte erkänt att Dawit är fängslad eller om han lever eller är död.
Vem är Dawit Isaak?
– Han flydde till Sverige under en farlig period i Eritrea, men valde att återvända till hemlandet när han trodde att det var på väg uppåt igen. Han ville vara med och bygga det nya Eritrea och var redaktör för en av de största tidningarna. Men den nya regimen slog ner hårt på allt som kunde kallas opposition, säger Lundqvist.
På onsdag, årsdagen av Dawit Isaaks frihetsberövande, deltar Södermanlands nyheter, Katrineholms-Kuriren, Eskilstuna-Kuriren och 97 andra svenska medier i ett upprop för att påminna om värdet av yttrandefriheten samt att uppmärksamma den brutala behandlingen av Dawit Isaak.
– I Sverige är press- och yttrandefrihet något självklart, något vi tar för givet. Men i stora delar av världen är det inte så. Både fallet Dawit Isaacs och intervjun med den syriska journalisten här intill är tydliga bevis på detta – och tyvärr finns det många, många fler, säger Anna Falk, chefredaktör på SN.
Varför är det viktigt att uppmärksamma fallet Dawit Isaak?
– Dawit Isaac har suttit fängslad i 14 år utan rättegång, för att han uttryckte sin åsikt. Det kan vi aldrig acceptera. Vi måste fortsätta att kämpa för yttrandefriheten.