Men när SVT nu använt Bertil Almqvists skapelser som grund för årets julkalender har den förnyade aktualiteten väckt debatt. Bonnier Carlsen har därför lovat att utesluta Hedenhösarnas äventyr i Amerika ur kommande utgåvor av "Den stora boken om Barna Hedenhös" (som i sin nuvarande form innehåller fem sagor, inklusive min barndomsfavorit där barnen reser till Egypten och lär sig hieroglyfer). Skäl saknas inte – urinvånarna i Amerika skildras mer nedlåtande än andra folk i böckerna och utmärker sig dessutom genom sin flagrant torftiga brytning.
Men frågan om hur gamla barnböcker ska hanteras är inte enkel. Ska vi sluta läsa Bullerbyböckerna för att pojkarna i den leker pojklekar och flickorna flicklekar? Ska vi hoppa över meningar eller hålla genushistoriska utläggningar för barn som bara vill höra en godnattsaga? Ska alla böcker ha pedagogiska förord där vi får veta exakt vad barnen behöver upplysas om för att inte ta skada? Och varför glömmer förläggare ibland bort att lyfta fram förtjänsterna i ett verk när det ifrågasätts?
Det bästa med just Bertil Almqvist är förstås hans fantasi, som ibland slår över i tjatiga ordlekar ("Urjork beboddes nämligen av ur-indianer som kallades urokeser") men som också ser ett reaflygplan i en trädstam och en gammal däst gubbe i en vulkan. Ofta lyckas han konkretisera saker på ett originellt sätt, som när hedenhösarna är på väg till Paris och undrar varför priserna på stenyxor hela tiden sjunker – tills de kommer till den tyska gränsen och porten till Bronsåldern.
Kanske är det tack vare det starka grundkonceptet som Almqvists böcker har hängt med. Sten och Flisa lever i en helt annan tid än vår, men det finns spännande paralleller att dra mellan epokerna. Deras resor till nya platser lär både dem och oss en hel del, bland annat att människor ordnar sin tillvaro på olika sätt och att man får ta seden dit man kommer.
Bildernas betydelse ska heller inte underskattas. När de tekniska beskrivningarna blir för träiga kan barnet helt enkelt stänga öronen och försjunka i myllret av människor, djur, byggnader och maskiner – allt och alla med samma vänliga, 50-talskäcka utstrålning.