I samband med månadsskiftet lämnar Sörmlands landshövding Bo Könberg sitt uppdrag. Som ett avslutande utspel lyfte han nyligen frågan om ett lågprisflyg mellan Skavsta och Sankt Petersburg på nytt (SN 26/9). Det är två år sedan sist. Skam den som ger sig.
Det är decennier sedan Kalla kriget, med Sovjetunionens definitiva sammanbrott, lades till handlingarna. Tanken var att hotet från öster skulle minska. Den svenska rysskräcken skulle bli till en historisk företeelse. Men icke. Utvecklingen mot demokrati i det östliga grannlandet kom alltmer att färgas av ett auktoritärt styre. Avspänning byttes mot upprustning och nygammalt maktspråk gentemot de nu fria staterna i Baltikum och Kaukasus.
I veckan berättade Stefan Kristiansson, generalmajor och avgående chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must, för Svenska Dagbladet (27/9) om ett tilltagande maktspråk från rysk sida. Med informationskrigföring, signalspaning och ökat militärt spionage, riktat mot exempelvis Estland men även mot Sverige.
Ryssland söker stabilitet på Rysslands villkor, varnar Must-chefen. Det auktoritära Ryssland väcker gamla farhågor till liv. Detta är signaler att ta på allvar. Om vi inte vill ha en utveckling mot nya skarpa gränsdragningar utan vill ha mer utbyte och mindre misstänksamhet, då kan inte allt umgänge vara maktspråk.
Flygtrafiken mellan länderna har hittills begränsats till ett svenskt, SAS, och ett ryskt bolag, Rossiya. Lågprisflygets konkurrenseffekter har alltså inte nått det inre av Finska viken än. Rester av nationella monopol dröjer sig kvar och borde bort.
Det gäller bara att få den ryska regeringen med på noterna. För ett och ett halvt år sedan skulle frågan upp på bordet i förhandlingar mellan de skandinaviska länderna och Ryssland. Vad hände sedan? frågar Bo Könberg nyfiket.
En flygförbindelse mellan Skavsta och Sankt Petersburg är en detalj i det stora hela, men en viktig sådan. Varje resa, varje utbyte, varje möte minskar avstånd mellan människor och samhällen. En snabb förbindelse med en mångmiljonstad som Sankt Petersburg – med ett rikt kulturutbud, fylld av historiens vingslag – skulle öppna möjligheter även ur ett Sörmlandsperspektiv. Med handel och turism knyts regioner närmare varandra, alltmer välstånd skapas gemensamt och förståelsen för varandras olikheter ökar.
Det är närmare till Sankt Petersburg än till London. Många tror nog instinktivt att det är tvärtom.