Fem på brasseuppdrag
Brasiliansk fotboll är som bekant bättre än den svenska. Men exakt vad är de konkreta orsakerna? Den frågan har gett fem elever på Tessinskolan så intressanta ingångskrokar och kontakter att det snart bär iväg till Brasilien på en drömartad studieresa.
Det är så en så pass iskall snålblåst att projektkvintetten med Karin Frändberg, Maria Karlsson, båda Harg, Linn Karlsson och Lovisa Ederström från Tun samt Nyköpings BIS-målvakten Amar Ridzic inte har sådär jättemycket emot att komma in i värmen för att prata brassefotboll med SN-sporten.
Det började som en vanlig idé till ett projektarbete i skolan.
Vi gillade magin och glädjen i fotbollen och började titta lite på grunderna till ämnet, säger Karin Frändberg.
De blev sålda. Och efter någon vecka anslöt Amar Ridzic.
Hur är det att jobba som ensam kille med fyra tjejer?
Det går jättebra fast jag har förstås inte så mycket att säga till om, säger Amar med ett brett leende.
Nä, men det är för att du är yngst, skrattar tjejerna.
De har hunnit intervjua flera spelare på svensk mark med stor erfarenhet av brassefotboll, som exempelvis Samba-Erik Johansson. De har stött på några överraskningar redan vid de inledande studierna och snart på ett brasseseminarie.
Det är oftast så varmt att de inte bara kan köra på hela tiden som vi gör hemma i Sverige. De kör tydligen korta intensiva övningar i stället med många avbrott för stretching och sånt, förklarar Karin.
Det är mycket mera styrketräning än vad gänget trodde först. De som kvalar in till de stora klubbarna är liksom redan så tekniska i grunden.
Ett lag som Flamengo har miljontals med spelare att välja mellan, konstaterar Ridzic.
De tycks vara väldigt specialiserade i sin träning; en anfallare tränar väldigt mycket enbart avslut och så vidare.
De ska till Rio de Janeiro, men också besöka mindre orter och lag.
Ta bara en ung Garrincha som kom från en liten ort och i sin ungdom inte blev antagen när han provspelade för storklubbar. De små klubbarna kan också ge häftiga och lärorika upplevelser.
Det är Djurgårdens brassescout, Jesper Norberg, som har hjälpt gänget med kontakter. Norberg kommer finnas med på drömresan. Välbehövligt; att vistas i Brasilien blir sju snäpp tryggare när det går att ta rygg på någon med stor erfarenhet av det gigantiska, sköna men också röriga landet.
Vi har redan fått instruktioner att man bara kan fotografera med egen kamera på stadionområden och att det annars är engångskamera som gäller, förklarar Linn, Lovisa och Maria.
Teoretiska slutsatser i all ära, men de stora målen med resan är av det praktiska slaget.
Vi vill vara med och spela också. Det kanske är det som lockar mest; med deras teknik blir det ju ett helt annat spel, säger Karin och Lovisa.
Klockan tre öppnat stranden i Rio för fotboll och där ska gänget från Tessin försöka finnas ett par gånger.
Det är ju där den riktiga fotbollen spelas, grunden till de brasilianska framgångarna, säger Tessintjejerna.
De vill främst få ut två saker; dels utvecklas själva som spelare och dels som ledare. De kommer förhoppningsvis ha ett helt gäng med träningsövningar med sig hem.
En del av jobbet är förstås att få ihop pengar till resan.
Men den blir av, den 29 januari smäller det, säger Amar.
Hinner ni med någon målvaktsträning då?
Det är tveksamt. Men jag tar med mig handskarna uti fall att, skrattar Amar.
Jooo, men vi har ju lagt in ett målvaktsavsnitt, kontrar de andra snabbt.
De är ganska lättade över att vintern då har hunnit närma sig på Brasiliens östkust.
Det skulle visst bara vara runt 35 grader varmt, förklarar Tessingänget innan de kastar sig ut i träningen på en råkall konstgräsplan.
Snacka om kontraster i utbildningen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!