MP:s förmåga att gå höger ibland, och vänster ibland, gör inte partiet trovärdigare i lokalpolitiken än i rikspolitiken. Även partier som vill attrahera väljare på båda sidor av blockgränsen måste vara tydliga i sina prioriteringar.Den gröna maktspelaren Gunnar Söderberg hade inga problem att höja skatten ihop med Britta Bergström i landstingspolitiken. Nu jobbar han för att få bort henne ur Oxelösundspolitiken.
Vad gör en S-märkt skattehöjning bättre i landstinget än i kommunen? Vilka skatter är bra och vilka är dåliga?
Ändå. Söderberg utnyttjar skickligt att Miljöpartiet sitter med trumf på hand.
Bryter man ner Sifo på lokal nivå är läget i Nyköping 47,3 procent för Alliansen mot 47,1 procent för De rödgröna.
Om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte lyckats få MP att byta sida hade oppositionen haft en hård resa in i stadshuset. I dag är läget helt öppet.
På samma sätt kan Miljöpartiets stöd åt Alliansen i Oxelösund avgöra – och få till ett historiskt maktskifte – i kuststaden. Läget i Sifo ger 47,7 procent för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mot 41 procent för Oxelösundsalliansen. Lyckas MP i Oxelösund få nio procent, kan Alliansen måla om kommunen ihop med Miljöpartiet.
Maktskiftet skulle vara mer än välkommet. Socialdemokraterna i Oxelösund känns – jämfört med Nyköping, där Urban Granström i alla fall kan stava till förnyelse – svagare än någonsin. Nya toppnamnet Olov Zakrisson har inte gjort något väsen av sig och att gamla trotjänaren Sören Carlsson får chatta med SN:s läsare känns symboliskt.
Oxelösundarna är trötta på sina trötta kommunledning. Zakrisson verkar inte vara mogen för att möta väljarna i skarpt läge. Då har S ingen starkare röst än Carlsson – femtenamn på kommunlistan, som har ett strutsperspektiv på konkurrenssituationen i kuststaden.
Fiendens fiende är din bästa vän. Alliansen i Oxelösund har, precis som De rödgröna i Nyköping, gjort rätt som valt att sträcka ut en hand till Miljöpartiet. Däremot gör väljarna fel om man tror att MP inte vill få något tillbaka av sina nya vänner.