Finns det ett liv för Saab efter Saab?

Kontrasterna till Saabs krassa vardag har varit knivskarpa. Men Victor Müllers förmåga att i lyxiga kostymer skapa tilltro bland medarbetarna i arbetskläder, går inte att komma ifrån. Han hade stil, men aldrig kraft nog att rädda företaget. Det är lätt att rikta anklagande fingrar, men den bista sanningen är att Saab sålde för få bilar.
På det biter ingen charm i världen.
Nyheter är inte alltid det oväntade. Ibland räcker det med att det som alla vet lär hända, till slut händer. Därför dominerade beskedet om fordonstillverkaren Saabs konkurs gårdagen.
I Trollhättan, Saabs hjärta, väntar en bister process, som också innebär möjligheter. Här finns nätverk och resurser. Här finns beprövad kompetens att dra nytta av. Men att det blir hårda påfrestningar för den lokala arbetsmarknaden är klart.
Regeringen lovar att ställa upp för att underlätta omställningen för de Saabanställda som behöver gå vidare till nya jobb. Fredrik Reinfeldt kallar det en prövning för den svenska modellen – och ja, det är det, på alla sätt. Vad slår rot i askan efter Saab?
Ett antal djupa fallgropar redan har undvikits på vägen. Även om det må ha ökat ovissheten och väckt ilska, har ett antal aktörer förmått att hålla huvudet kallt när det så krävdes.
Den skepsis som riktades mot den ryske finansmannen Vladimir Antonovs pengar var välgrundad. De röster som krävde att Antonov skulle släppas in till varje pris, är i dag knäpptysta. Säkert spelar det in att han är misstänkt för förskingring och missbruk av maktställning i samband med litauiska Snoras Banks kollaps.
De senaste veckorna har de svårlösliga problemen med att rädda Saab med kinesiska pengar blivit uppenbara. Kollisionen med General Motors intressen – och indirekt även den amerikanska statens – har varit total.
Vid sitt sista live-framträdande 1995 valde Frank Sinatra att avsluta konserten med The Best Is Yet To Come. I sammanhanget är det att hoppas på för mycket. Att låta Saab gå vidare till Victor Müller var en sista desperat snurr vid roulettebordet. Föreställningen är över. Musiken har tystnat. Lamporna släcks. Det är stängningsdags och pengarna är slut.