Fisken försvinner

Han vrider och vänder på ryssjan. Här var det inget. Jag begriper inte vart fisken tagit vägen. Int´ är det som förr, säger Torsten Pettersson och hivar tillbaka ryssjan i Östersjön.

Övrigt2005-09-07 20:08
Solen bryter horisonten med sina första strålar. Som en kvarleva från gamla tider möter Torsten Pettersson, 68, upp i båthuset i fiskeläget Hummelvik.
Det är en ljuvlig morgon, men med trista förtecken:
Vart har fisken i Östersjön tagit vägen, och i synnerhet den kustnära fisken?
Vattnet är klart, siktdjupet flera meter. Gammal sjö får båten att rulla.
Kjell Andersson på Femöre marina i Oxelösund arrangerade tidigare så kallat trollingfiske efter lax. Fisket är nedlagt.
Vi var ute tio gånger och fick en fisk en enda gång. Det var ju ingen vits att fortsätta, säger han.
Karl-Axel Nilsson, boende i Oxelösunds skärgård, har fiskat i skärgården sedan 1950-talet.
Så dåligt som det är nu har det aldrig varit. Jag la ett 30-tal nät förra veckan och fick en abborre, en brax och fyra, fem flundror, säger han och suckar.

Evald Ortner har sedan 1960-talet fiskat med handredskap. Men tillfällena har blivit färre och färre.
Det finns ju ingen fisk längre. Något måste ha hänt, säger han.
Torsten Pettersson, som har fiskat sedan barnsben, minns hur ofta de vittjade ryssjor och nät och hur de tvingades ösa tillbaka flundrorna i vattnet. Det gick inte att ta tillvara på all fisk.
För femton, kanske tjugo år sedan fanns det över tio yrkesfiskare i Hummelvik.
I dag återstår tre. Torsten Pettersson räknar sig inte till dem. Han är pensionär, men fisket finns i blodet.
De ryssjor som vittjas den här morgonen har han inte kontrollerat på närmare en vecka. Det är liksom ingen idé.
I dag har en å göra med att bara få ihop till bränslet.

Han tror att det finns flera skäl till att fisken är borta: Sälen och skarven är två utsökta jägare, som kommit allt längre in mot kusterna.
Di´ måste ju också ha något att äta men det är inte därför det är som det är.
Lägg till västkusttrålarnas dammsugning på fisk och miljöförstöringen så närmar man sig svaret, anser Torsten Pettersson. En uppfattning han delar med flera fiskare.
Tänk bara på allt tvätt- och diskmedel som rinner ut i havet. Tvätt- och diskmedel får ju bort all skit på kläder, porslin och händer, det kan inte vara bra att få ut i havet.
Han är också självkritisk. Nedgången av fisk kom inte så tydligt eftersom antalet egna fångstredskap blivit fler och effektivare. Det är först nu han inser faran.
Sista ryssjan vittjas. Det blev tio ålar till slut, några abborrar, och några små flundror som åker tillbaka i vattnet.
Han är ett utdöende släkte, tror han. Kustfiskarsläktet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om