Fler skatter ger inte färre supar

Inför veckans informella möte mellan EU:s socialministrar i Jönköping lyfter Göran Hägglund frågan om en höjning av den svenska alkoholskatten. KD verkar inte se problematiken med en folkhälsopolitik uppbyggd med förmynderi.
Okej. Kristdemokraterna gör rätt problemformulering. Genomsnittssvensken dricker mer än vad han eller hon borde. Där är Göran Hägglund och jag helt överens. Inte heller går det att ignorera att EU:s generösa införselkvoter har påverkat våra alkoholvanor.
Sedan Sverige blev medlem i EU har alkoholkonsumtionen ökat från 7,8 till 9,5 liter per person och år. Mönstret ser ungefär likadant ut över hela landet och kan bara delvis beskrivas som kontinentalt. Vi har börjat dricka vin på vardagar – utan att ge avkall på helgens vodkafylla. Vi dricker alltså som fransmän och finnar. Samtidigt.

Svenskens ökade supande riskerar att bli dyrt för hela samhället. Men vad KD missar är att den stora majoriteten faktiskt tar ansvar för sin alkoholkonsumtion. Att straffbeskatta oss som går till Systembolaget för att köpa en, två eller tre flaskor vin om året är faktiskt inte solidariskt.
Till syvende och sist är det individen som avgör sin alkoholkonsumtion. Högre alkoholskatter riskerar därför att göra mer skada än nytta. Den svarta marknaden för smuggelsprit lär till exempel inte missgynnas av en skattehöjning. Kristdemokraternas förslag ersätter bara laglig hemkört med olaglig.
Bättre än att propagera för socialistiska folkhälsolösningar vore således om Göran Hägglund tog sig tid och lyssnade på vad hans europeiska kollegor har att säga. Varför umgås spanjorer, fransmän och italienare mer avslappnat med alkohol än svenskar?
Sverige är inte med i EU bara för att lära andra länder att höja skatten.