Fler SSAB-anställda skadas på arbetet
Under större delen av 90-talet har olyckorna inom SSAB Oxelösund stadig sjunkit. Men sedan 1998 har olyckskurvan åter börjat stiga igen och närmast fördubblats, vilket oroar verksledningen.
Nu anser han att man bör ta tag i frågan på allvar. Det går inte bara att hoppas att kurvan vänder, något måste göras.
Vilka åtgärder kommer ni nu att göra för att minska antalet olyckor?
En viktig åtgärd är att öka medvetenheten kring de här frågorna hos ledning och chefer. Det blir ett led i arbetet och det kommer vi att ha extern hjälp med, säger Klas Lundbergh.
Han menar att det skall bli en injektion om hur man blir bättre. Det handlar om en förändring av kulturen i företaget.
Den kan bara förändras om ledningen tar initiativet i frågan. Nästa steg blir att gå ut i verksamheten med det här budskapet. Det andra är att också följa upp med information och skapa fokusering kring frågan.
Även i centrala skyddskommittén på företaget räknar man med att det skall bli en nytändning med ett större krav på uppföljning.
Ändå pågår det mycket bra skyddsarbete på företaget. Man får inte missförstå och tro att det går dåligt men det räcker uppenbarligen inte, det går att göra ännu bättre, säger Klas Lundbergh.
Miljön på SSAB är en mycket fysisk miljö och det gör att många drabbas av olyckor och påverkan på något sätt. En av dem som på så sätt blivit märkt av sitt jobb är Stig Lidéhn, 60. Han är sjukskriven sedan i mars.
Jag har flera arbetsrelaterade skador, berättar han.
Stig Lidéhn började jobba på SSAB i början av 70-talet. Då arbetade han med växling av tåg, att arbete som satte sina spår i fötter och framför allt i knälederna. I slutet av 70-talet drabbades han av hörselnedsättning och tinnitus när han arbetade vid figurskärningen på Brannäs.
Lite senare när jag arbetade under svalbäddarna rann det hela tiden ner damm i ögonen. Det gick ofta över efter en vecka . Men efter att ha gått i dammet under närmare ett års tid var jag tvungen att operera bort ett öga, berättar Stig Lidéhn.
Vid det stora kvartoprojektet (nya valsverket) fick han arbeta som transportarbetare. Han har även jobbat som ersättare på förrådet. Det rådde stor underbemanning och han drabbades av oförklarlig trötthet. Läkarnas diagnos blev utbrändhet.
Det märks på att jag sover väldigt mycket och att jag har koncentrationsproblem. Tyvärr ser det i dag ut precis lika dant ute i förrådet, säger Stig Lidéhn.
Så jobbar vi med nyheter