Resultatet har blivit att fler amerikanska företag, inte minst underleverantörer i fordonsindustrin, har flyttat över gränsen. Det har skapat tillväxt i områden som tidigare dominerades av hög arbetslöshet och låg framtidstro. Mexico är nya Michigan.
När Alliansen nu går till val på att utreda förslaget om ekonomiska frizoner i svenska utanförskapsområden är inspirationen alltså hämtat från en rad internationella exempel. Inte minst i Frankrike har metoden haft viss framgång.
Slopade arbetsgivaravgifter, och lägre företagsskatter, har visat sig vara en framgångsrik i områden som missgynnats av omställningen till ett tjänstesamhälle. Däremot har frizonerna inte haft särskilt stor påverkan för att bryta segregationen.Precis som i Mexiko domineras europeiska frizoner av låglönejobb.
Poäng tagen. Okvalificerade arbeten är bättre än inga arbeten över huvud taget. Problemet med ekonomiska frizoner är att subventionerna påverkar – och stör – marknadsmekanismerna. Framförallt ur ett liberalt perspektiv innebär frizonerna en rad ideologiska problem.
Först och främst straffas företagare i stadsdelar med blomstrande företagsklimat. När marknadsmekanismerna puttas åt sidan blir skattelättnaden en konkurrensfördel för några snickare, medan den är en konkurrensnackdel för andra.
Avgörande för snickarens framgång blir lika mycket i vilken del av stan företagets snickarbod ligger, som hur bra snickaren är på att spika.
Det är en bit kvar till planekonomi – fast den osynliga handen är plötsligt synlig.
Andra risker är att ekonomiska frizoner dels kan skapa en byråkratisk schweizerost, dels ett ännu större avstånd mellan olika delar av befolkningen. För att bryta segregationen torde det vara bättre att genomföra en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna och låta staten flytta tillbaka offentlig service till förorterna.
När den offentliga servicen började försvinna i våra utanförskapsområden var tystnaden från samtliga partier kompakt. Nu försöker i alla fall regeringen rädda ansiktet genom att skapa ekonomiska frizoner. Tyvärr avslöjar förslaget en människosyn som lämnar mer över att önska.
Tijuana idag, Tensta imorgon?