Längst i kritiken, mot researrangörernas ovilja att ta politisk ställning i valet av destinationer, går författaren Jennie Dielemans och TV4:s samhällskommentator Lena Sundström. De senaste dagarna har båda levererat hård kritik mot hur de svenska charterbjässarna inte lägger sig i den politiska situationen på populära resmål som Egypten, Thailand eller Kuba.
Särskilt paradoxal blev situationen när Sundström i en nyhetssändning – några minuter efter Vings uppmärksammade reklam med lyxfrun Maria Montazami, i samma kanal – uppmanade svenskarna att sluta åka på charter. Kontentan av hennes resonemang var att den utslitna sjuksköterskan, som drömmer om några sköna dagar vid poolen, ska behöva skämmas för sin längtan efter sol och värme. Den växande klyftan mellan den välmenande medieklassen, och vardagens medelklass, har sällan varit tydligare.
Det är fullständigt orimligt att begära att svenskarna bör låta bli att flyga till Thailand, för att landet inte är en stabil demokrati. Därmed inte sagt att resenärer inte har ett ansvar när man befinner sig i en diktatur. Charterresor skiljer sig inte från konsumtion i övrigt. Konsumentmakten försvinner inte när planet lämnar Skavsta. Researrangörernas kunder bör utnyttja sin konsumentmakt och välja att stödja så många lokala guider, restauranger och affärsinnehavare som möjligt. Det finns en politisk poäng i att lämna poolområdet för att äta sin lunch någon annanstans.
Diktaturer faller när den informella ekonomin växer sig tillräckligt stark.
Fattiga länders satsingar på turism saknar inte problem. När jag häromåret besökte Egypten berättade guiden om landets akuta brist på läkare. Möjligheterna att försörja sin familj var större för en auktoriserad guide än för en statligt anställd läkare eller lärare.
Det är ett förhållande som medvetna resenärer bör reflektera över.
Å andra sidan är en överkvalificerad turistguide bättre än en arbetslös. Om vi slutar resa till diktaturer, kommer dess befolkning att sjunka ännu djupare ner i fattigdom och beroendet av regimen öka. Vägen till demokrati går via fria möten och frihandel.
Charterdestinationerna är inget undantag.