I går röstade riksdagen mot regeringens förslag att sälja fler statliga bolag. Oppositionen lyckades, med några få rösters marginal, stoppa regeringen från rätten att sälja innehav i SBAB, TeliaSonera och Posten. Framförallt i fallet SBAB är beslutet djupt olyckligt, eftersom statliga bolåneinstitut medverkar till att dopa bostadsmarknaden.
Den ideologiska klyftan i synen på försäljning av statliga bolag handlar till stor del om hur vinsten ska placeras. Oppositionen ser statliga bolag som ett sätt att generera pengar till statskassan; regeringen anser att pengarna kan användas för att betala statsskulden.
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv har båda synsätten för- och nackdelar.
Det hindrar inte den marknadsliberala tankesmedjan Timbro från att presentera en tredje lösning. Med hjälp av bloggen Folkkapitalism, väljer Timbro att förespråka att vinsten från statliga försäljningar, ska gå rakt ner i skattebetalarnas fickor.
Fördelat på varje medborgare skulle en förväntad vinst på 100 miljarder generera 10 000 kronor per svenne. Det räcker till foppatofflan, flygbiljetten och första natten i Bangkok.
I grunden har idén en positiv människosyn. Den bygger på att samtliga medborgare är kapabla att göra kloka investeringar, i syfte att öka sitt personliga sparande.
Och med tanke på att hälften av svenskarna inte har mer än en månadslön på banken, är större privata förmögenheter välkomna. Samhällen med en hög andel ”fuck you”-pengar har dels en rörligare arbetsmarknad, dels fler nystartade företag.
Problemet med Timbros folkkapitalism är att den medborgerliga vinstutdelningen riskerar att stimulera oansvarstagande konsumtion. Lika nödvändig som konsumtionen är för att skapa tillväxt, lika farlig är konsumenten som konsumerar som om Lyxfällan aldrig slår igen. Alldeles för många skulle ta sina 10 000 kronor och bege sig till första, bästa shoppinggalleria.
Det vore naturligtvis ett fritt val. Men prylhets har aldrig byggt konsumentens privata förmögenhet. Timbros alternativ, till regeringens och oppositionens syn på hur vinsterna från statliga bolag ska investeras, bör alltså inte lämna idéstadiet. Uppmuntra personligt sparande är en sak. Uppmuntra slöseri med långsiktiga vinster något annat.