Folkpartiet kan bli både stort och tydligt

Vår poltik är tokrätt, sa partiledare Lars Leijonborg när han inledningstalade på folkpartiets landsmöte i går. Leijonborg avsåg nog att använda ett populärt ord för en politik som han själv tror på, samtidigt som det på ett lustigt sätt beskriver vad kritiska folkpartister verkar tycka om partiets utveckling. Det finns en intern opinion som inte gillar talet om hårdare tag och tydligare regler som riskerar att sudda ut den socialliberala profilen.
För den som vill kalla sig socialliberal är det svårt att acceptera förslag om att invandrare som begår brott med automatik ska kastas ut ur landet, att 14-åringar ska straffas och att sjuka ska jagas med blåslampa för att de kanske vill fuska.

Men Leijonborg har säkert uppfattat opinionen rätt. När människor upplever att samhället har tagit över allt mer av det personliga ansvaret uppstår en längtan efter större krav. När socialdemokraternas misslyckade invadrings- och integrationspolitk leder till marginalisering ropar fler på lag och ordning. Och när det saknas ekonomiska incitament att gå från bidrag till arbete uppstår misstankar om fusk. Att ställa krav på individen vädjar till den gamla frisinnade pliktmoralen men det ligger knappast i den socialliberala ideologin att lagstifta och kontrollera fram ett bättre beteende.

Debatten på folkpartiets landsmöte kommer inte att utebli även om vi inte kan vänta oss några större förändringar i partistyrelsens skrivningar. Så länge som opinionssiffrorna håller sig över tio procent lär protesterna inskränka sig till ett svagt mummel. Under ytan ligger den ständiga diskussionen om folkpartiet ska vara ett stort, brett och populärt parti, eller ett litet och tydligt. Det borde inte vara något problem att försöka bli både stort och tydligt om man väljer att profilera sig på det som utmärker ett socialliberalt parti, att värna personlig integritet och rättssäkerhet. Ett sådant anslag skulle även ge den borgerliga Alliansen en skarpare kontur.

Den viktigaste frågan vid landsmötet blir hur långt folkpartiet är beredd att gå när det gäller att kompromissa om sina hjärtefrågor inför de fortsatta förhandlingarna mellan de borgerliga partierna.
Vi är beredda att gå många extra mil för att hitta lösningar, sa Leijonborg
i sitt tal. Men det är inte säkert att de övriga partierna har lust att gå något maraton. För dem är det mer intressant att se hur mycket folkpartiet under dagarna
i Göteborg väljer att distansera och profilera sig.