För miljöpartiet är ingenting heligt

Men det är centerpartiet som har vårdat arvet efter folkomröstningen och medverkat till de diskussioner som i dag förs med kärnkraftsindustrin om en avveckling på frivillig väg. Miljöpartiet har konsekvent ställt sig vid sidan av med kravet att avvecklingen ska gå snabbare. Det är vad de har lovat sina väljare att arbeta för.

Nu bygger partiet tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet en ny ledning för 1,6 miljarder för att kunna ta emot kärnkraftsel från Finland. Det är att bedriva dubbelspel från regeringens och vänsterns sida samtidigt som miljöpartiet spelar under täcket.
Det är inte bara en fråga om kärnkraftens vara eller inte vara. Det är en fråga om tilltron till det politiska systemet. Miljöpartiet kom in i riksdagen som en frisk fläkt, skulle göra upp med blockpolitiken och vitalisera den svenska demokratin. I dag är miljöpartiet en av de främsta orsakerna till det växande politikerföraktet.

Sedan det har gått upp för Göran Persson att socialdemokraterna kan förlora regeringsmakten har hans intresse för miljöpartiet vaknat. Och det räckte att statsministern viftade lite med ena lillfingret för att miljöpartiet inom loppet av några veckor skulle kasta stora delar av sitt politiska bagage över bord.
Den noggranna utvärdering av samarbetet mellan de båda partierna, som skulle göras i halvtid, har vi inte sett röken av. Istället ställer miljöpartiet villigt upp på den socialdemokratiska politiken.
Trots att miljöpartiet alltid talat om att höja golven i ersättningssystemen har miljöpartiet nu gått med på att höja taken. Och trots att man fortsätter att underblåsa motståndet mot EU ställer man sig bakom en omställning av det svenska försvaret som inbegriper en satsning på EU:s snabbinsatsstyrkor.
Miljöpartiet framstår som ett parti som inte tar sina väljare på allvar.

Att sträva efter regeringsmakten är inte fel. Tvärtom är det något man förväntar sig av varje parti som tar plats i riksdagen. Men ett fyraprocentsparti har inte råd att sälja ut sin politik, som man har gått till val på, för att en enstaka ministerpost ser ut att vara inom räckhåll.