För Per Persson gäller raka rör utan krusiduller

Om Gnestadagen är något av en hemvändarfest så var Persson Pack en kär gammal vän som var hedersgäst. Det var kul att se att packet fortfarande mår bra. Yngre har de ju deffinitivt inte blivit, men fortfarande låter de fantastiskt. Gänget från förr är åter samlat och det känns bra.
Konserten blir en nostalgisk utflykt där alla de kända låtarna får plats. Och de har ju en del att ta av. Men Packet vågar också utmana och spela en del vågade alster. Balladvalsen Hemma är kanske inte den låten som välter ett regnigt öltält, men den är så vacker och en av kvällens absoluta höjdpunkter.
Mycket av bandets styrka ligger i harmonierna. Snygga ackordsbyten blir en skön kontrast till det ruffiga och primitiva folkrockkompet. Sen har bandet också Magnus Lindh på dragspel. Han lägger sina toner ovanpå allt och är livsviktig för bandets ljudbild. Han har dock den goda smaken att aldrig överdriva och briljera för sakens egen skull.
Mellansnack är denna kväll inte Per Perssons starka sida. Lite truligt presenterar han pliktskyldigt låtarna. Och det är lite synd för han kan om han vill, det har han bevisat förr.
Perssons Pack är en nostalgi-
resa för oss fyrtioplussare, men förhoppningsvis lyckades de också frälsa några yngre Gnestadagsfirare, för framtiden ser ljus ut.