Framkomligheten behöver bli bättre i Stockholmsområdet, även om en något högre andel av en framtida trafikökning skulle kunna komma att bli spårbunden. Det kommer helt enkelt att krävas både nya järnvägar och motorvägar för att maximera utvecklingsmöjligheterna i Stockholm och tillväxtregionen Mälardalen.
Regeringen har nu tagit beslut om Förbifart Stockholm, ett jätteprojekt på 25 miljarder kronor som ska lösa en del av de omfattande trafikproblem som huvudstaden lider av. En del av pengarna kommer direkt från bilismen via trängselavgifterna. Beslutet att bygga illustrerar en tydlig skiljelinje mellan de två regeringsalternativen i svensk politik. Och detta sätter Socialdemokraterna på pottkanten. Medan partierna i Alliansen är överens om att en ansvarsfull infrastrukturpolitik inbegriper satsningar både på väg och på järnväg i storstadsområdet, är oenigheten uppenbar inom vänsterkoalitionen.
Socialdemokraterna har nämligen varit för Förbifart Stockholm. Hittills. Nu svajar det något. Koalitionspartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet är nämligen vildsint emot – och lär knappast gå att övertyga om annat. Det är alltså upp till Socialdemokraterna att skapa enighet eller allvarlig splittring inom oppositionen.
En politisk-strategisk överslagsberäkning ger vid handen att ett enat oppositionsmotstånd mot förbifarten knappast ger Socialdemokraterna chansen att vinna tillbaka väljarskaror i Storstockholm. Möjligen kan det norpa tillbaka någon röst från Miljöpartiet. Men i kranskommunerna lär det inte blåsa vänstervindar.
Problematiken illustrerar en av faktorerna som har gjort de föregående S-regeringarna så svaga på infrastrukturpolitik. Att ständigt behöva jämka med koalitionspartier som av princip alltid är emot stora vägprojekt, är rejält bakbindande. Alliansen har sedan maktskiftet visat sig vara betydligt mer handlingskraftig. Den handlingskraften behöver Sveriges tillväxtmotorer.
För Mälardalsregionen växer. Trafikproblemen i och förbi huvudstaden är välkända och kommer annars att öka ordentligt i framtiden. Väg- och järnvägsinvesteringar krävs för att möta framtidens behov. Regionen behöver såväl förbifart som, exempelvis, en Ostlänk. Storstockholm och Mälardalen har under många år har varit svältfödd på stora infrastrukturprojekt. Åtminstone fram till den nuvarande regeringens tillträde.