Fördraget ger hopp om ett öppnare Europa

Ett nytt fördrag för Europa, sades det högtidligt från toppmötet i Lissabon. Nja, så nytt är det ju inte. Men det är bra att ett nytt EU-fördrag kommer till stånd. Det utgör ett konstruktivt steg i arbetet med att göra unionen öppnare och tydligare, genom att slå fast vilka frågor som faktiskt är unionens.
EU-samarbetet måste bli överskådligt och hanterbart med ett växande antal medlemsländer. Valet står mellan en union med diffus och alltmer byråkratisk ordning eller en union med tydliga spelregler.
Det var synd att det första fördraget stötte på patrull. Det var som helhet ett bra fördrag, som byggde på ett öppet och omfattande förberedelsearbete. Nu blir det i stället ett så kallat uppdaterat fördrag beslutat av EU-ledarna vilket sedan ska fastställas av medlemsstaterna. Det är ingen idealisk lösning, men det är att försöka göra något vettigt av en besvärlig situation.
Alternativet till ett nytt EU-fördrag är ingalunda en återgång till nationalstaterna, vilket vi bör vara evinnerligt tacksamma för. Höga murar, vi-och-dom-motsättningar och stängda gränser-politiken har Europa upplevt nog av.
Nej, alternativet är att behålla den oorganiserade massa av tidigare överenskommelser och fördrag, som kräver juridiska expertkunskaper för att sätta sig in i. Detta kan ingen Europavän förorda.
Nu kommer det att drivas kampanjer för folkomröstning i hopp om att kunna sänka fördraget. Det är inte särskilt framåtsyftande. EU blir varken öppnare eller närmar sig medborgarna genom att man skrotar fördraget.
Om fördragsmotståndarna vill vara konstruktiva skulle de driva opinion för att EU inte ska lägga till något nytt utöver de tidigare överenskommelserna och fördragen, som tidigare klubbats i Rom, Maastricht eller Nice. Då blir det i alla fall tydligt vad nej-sägarna vill uppnå.
Men för oss som tycker att EU behöver ett enhetligt fördrag som på ett rimligt sätt fastställer en medborgares grundläggande rättigheter och möjligheter, oavsett var i unionen man befinner sig, är gårdagens besked från toppmötet att välkomna.
Det är också bra att unionen kan enas om att ha en särskild utrikesminister. Det finns en stor styrka i ett Europa som talar med en röst globalt. Inte minst om EU:s medlemsländer verkligen vill påverka i världsomspännande frågor som klimatpolitik, nedrustning och fattigdomsbekämpning.