Tiotusenetthundra kronor, eller 10 100 kronor om man skriver ut beloppet med siffror. Så mycket pension får Vivi-Anne Andersson ut efter skatt varje månad. Med den generande låga pension tillhör hon den grupp som i folkmun kallas "fattigpensionärer" och som även är den grupp som drabbas hårdast efter årets uppdatering av pensionerna.
‒När jag först läste beskedet blev jag så arg att det knöt sig i magen på mig. Det irriterar mig och den där enkronan retar mig, säger hon.
Vintersolen flödar på den varmbonade verandan i Vivi-Anne Andersson och maken Evalds hemtrevliga hus i Lid. Här har de bott i 30 år och det är Evald som gjort utbyggnaden. För fyra år sedan drabbades han av en stroke och nu lyder inte höger sida honom längre. Talet fungerar inte heller som det ska. Därför är det nu Vivi-Anne som sköter ruljansen i hemmet. Att flytta in till stan är inget alternativ för makarna. De skulle varken trivas eller ha råd att sätta sig i en lägenhet, menar Vivi-Anne.
‒Både jag och Evald är bondungar ända ut i fingerspetsarna och så länge jag kan köra min bil tänker vi bo kvar, säger hon.
[fakta nr="1"]
Pensionsmyndigheten har flaggat för en höjning av pensionen för 2018 med i snitt cirka 380 kronor i månaden. Störst höjning får de pensionärer som har en total pension på cirka 17 000 kronor. Med skattelättnader beräknas de få runt 700 kronor mer i månaden.
Erland Ekheden, chefaktuarie på Pensionsmyndigheten, förklarar att sänkningen för vissa pensionärer beror på det låga ränteläget. Det gör att avkastningen på räntepapper och obligationer är låg och förväntas vara låg i många år framöver, säger han till tidningen Expressen.
Men Vivi-Anne Andersson har varken räntepapper eller obligationer. Däremot en blygsam tjänstepension från KPA, som också står för den stora sänkningen i årets pension.
Anledningen till Vivi-Annes låga pension är värd en historia för sig. Men hon blev sjukpensionär redan vid 49 års ålder efter en mycket grov misshandel av en patient på psyket, där hon jobbade som undersköterska.
‒Jag jobbade natt på intaget och på dagen hade det kommit in en patient som förde ett himla liv. På natten blev han orolig och det slutade med att han hoppade upp och gav mig en spark i ansiktet så jag föll till golvet. Sen fortsatte han sparka och misshandla mig. Jag minns nästan inget av händelsen men än i dag kan jag hoppa till om någon dyker upp bakom mig, säger hon. Vivi-Anne fick så omfattande skador av misshandeln. Men hon vill absolut inte se sig själv som något offer.
‒Jag är envis som en gris och försökte med näbbar och klor att komma tillbaka till mitt jobb, men det blev sjukpension vid 49 år, säger hon.
Än så länge klarar Vivi-Anne sig på sin ringa pension. Tillsammans med maken Evalds pension på 13000 kronor i månaden har hushållet en gemensam inkomst på knappt 23 000.
Men lånet på det lilla huset i Lid är nästan avbetalat och de har satt om lånen, så det går runt. Men skulle någon av dem gå bort, skulle den andra nätt och jämt klara sig.
‒Kommunal och gubbarna som sitter och bestämmer pensionen verkar ju inte själva förstå sig på det här pensionssystemet. Men de får gärna byta lön med mig en månad och se om de klarar sig, eller så kan de ge pengarna tillbaka som de tagit från oss.