Stockholms stad fick igår tillåtelse av Socialstyrelsen att påbörja ett sprututbytesprogram. I framtiden kommer tunga narkomaner, likt i många andra europeiska länder, kunna byta ut sina smutsiga sprutor mot nya.
I den svenska debatten har sprutbyten länge varit tabu. Nolltolerans mot narkotika och hårda fängelsestraff har varit Sveriges melodi. Samtidigt har drogerna skördat allt fler offer. Räknat i hur många som omkommer om året i narkotikarelaterade dödsfall ligger Sverige i den europeiska mittfållan, 22 personer per miljoner invånare enligt EU:s drogobservatorium ECNN. I relation till antalet tunga missbrukare är vi dock sämst. Sverige är bra på att hålla människor utanför missbruket men de som väl faller igenom gör det rejält.
Hårda straff gör att många missbrukare inte vågar söka hjälp hos samhället. Internationell forskning visar tydligt att långa fängelsestraff är kontraproduktiva. Värderingar och tillgång till narkotika styr i hög grad hur utbredd droganvändningen är, men att bestraffa de som blivit beroende gör det svårare att erbjuda vård.
Sprutbyten ses i många länder som en självklar åtgärd. Infektioner, bland annat HIV, är vanliga bland missbrukare som delar varandras sprutor. Förutom det mänskliga lidandet skapar det också ökade kostnader för sjukvården. De länder som har sprutbyten kan dessutom bygga upp en förtroendefull kommunikation med missbrukarna och erbjuda dem hjälp. Men i Sverige har nolltoleransen satt stopp.
Det har varit ett fundamentalistiskt motstånd som motsagt såväl forskning som beprövad erfarenhet. Att Stockholm nu kan ge hjälp åt de som behöver den som mest är välkommet, om än lite sent.
En restriktiv narkotikapolitik måste också vara human.