För att göra en lätt inbromsning av bostadspriserna vill Carl B Hamilton, ekonomisk talesperson i Folkpartiet, se en begränsad minskning av kapitalinkomstskatten och det därtill kopplade ränteavdraget. ”Förutom en inbromsning av bostadspriserna, skulle en sänkning av kapitalskatten råda bot på diskrimineringen av långsiktigt och personligt aktieägande”, konstaterar Hamilton (DN 5/1).
Folkpartiets ambition är att slå två flugor i en smäll; minska riskerna för en bostadsbubbla och få ännu fler svenskar att bygga sparkapital. Sparandet gynnar i sin tur tillväxten, eftersom en högre andel sparkapital, tenderar att ge en högre andel småföretagande.
Men förslaget tas inte emot med öppna armar av övriga Alliansen. I Centerpartiet finns till exempel farhågor om att Carl B Hamiltons förslag är fördelningspolitiskt oförsvarbart. Sänkta ränteavdrag, missgynnar i ett första skede grupper med sämre ekonomi.
På sin blogg för Annie Johansson (C) fram relevant kritik; yngre spekulanter, som tar första steget på bostadsmarknaden, missgynnas av förslaget. Särskilt unga, vilka flyttar till landets tillväxtområden, lär få ännu svårare att skaffa tak över huvudet.
Å andra sidan bör man vara medveten om hur marknaden fungerar. Att äga sitt boende är ingen mänsklig rättighet. Storstädernas förorter är fulla med lägenheter, som den högt belånade medelklassen anser sig vara för stolt för att bo i. Dessa områden bör politiken ägna mycket större kraft åt att göra attraktiva. Här finns en möjlighet att bryta segregationen och dämpa skulderna.
Unga som lånat sig över takåsarna blir, särskilt i kombination med nuvarande arbetsmarknadslagstiftning, den enskilda grupp som får ta den hårdaste smällen om en bubbla spricker.
Liberala politikers uppgift kan inte vara att låta enskilda individer skaffa oöverblickbara skuldberg. FP:s idé att sänka kapitalinkomstskatten, från 30 till 25 procent, förtjänar således ytterligare analys. Inte minst för att farhågorna om att förslaget enbart gynnar rika, är klart överdrivna.
Visst. Människor som har de allra dyraste bostäderna i storstadsområdena har byggt upp en förmögenhet. Men individen som drabbas vid en bostadsbubbla, är hon eller han som uppmuntrats att ta lån och att konkurrera med gruppen av förmögna.
Det är för dessa låntagares skull en bostadsbubbla måste undvikas.