Försoning för Baltikun
Det finns dock gott om felgrepp i den här affären. Den estniska regeringen hade inte tillnärmelsevis förstått vilka känslor man skulle röra upp genom att flytta den av den sovjetiska bronsstaty som hedrar minnet av Röda arméns offer i kampen mot Hitlertyskland. De estniska myndigheterna borde ha markerat tydligare inför flytten att det inte på något sätt var att vanhedra dessa soldater.
Oroligheterna i Estlands huvudstad Tallinn har gett eko i hela Baltikum och återigen påmint om den problematik som uppstått där etniska ryska grupper behandlats - eller uppfattat sig som andra klassens medborgare. Efter ett drygt halvsekel under direkt sovjetisk ockupation finns det naturligtvis starka känslor som lever kvar. Dessa konfrontationer gynnar extremerna, de mest konfrontativa grupperna. Samtidigt är det anmärkningsvärt många ester, vilket speglats i nyhetsrapporteringen, som verkar såväl överraskade som oroade över våldsamheterna.
Varje land har rätt att flytta sina statyer, som utrikesminister Carl Bildt sammanfattade det. Det är inte att förringa alla de offer som krävdes i kampen mot Nazityskland på östfronten. Där stod de blodigaste striderna, de mest hänsynslösa uppgörelserna. Där stod kampen mellan två diktaturer där ingendera sidan hade några betänkligheter över antalet människoliv varken de egna eller motståndarens - som gick till spillo.
I dag är utmaningen att skapa försoning och förståelse. De estniska myndigheterna behöver rikta särskilda insatser för att möta utanförskap och diskriminering mot ryskspråkiga minoriteter. Ryssland måste respektera Baltikums suveräna stater såväl som grundläggande diplomatiska spelregler.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!