Enskede Årsta församling i Stockholm börjar få slut på pengar i sina fonder. Pengarna, som ska gå till att hjälpa personer i nöd, har försvunnit allt snabbare i takt med att socialtjänsten stramat upp reglerna för ekonomiskt bistånd. Det rapporterade Svd igår (13/7). För många andra kyrkor är situationen likartad. Där samhället läcker tvingas frivilligkrafterna försöka täta, men det är sällan som de räcker till.
Rätten till försörjningsstöd, tidigare socialbidrag, regleras av staten men verkställs av kommunerna. Bidraget ska garantera en ”skälig levnadsnivå” men vad det betyder är i stora drag en bedömningsfråga. I Stockholms stad ingår exempelvis inte längre SL-kort för att åka kollektivtrafik och det har blivit allt svårare att få ersättning för sådant som tandvård. Det har gått så långt att vissa tjänstemän uppmanar försörjningsstödstagarna att söka sig till kyrkan för att kunna få hjälp. En del skriver till och med ut blanketter att ta med. Så får det inte gå till.
I början av året granskades kommunernas olika regler för försörjningsstöd i rapporten ”Kartläggning om skälig levnadsnivå”. Den visar att grunderna för försörjningsstöd varierar kraftigt. Många kommuner följer inte Socialstyrelsens riktlinjer för ersättning till resor, sjukvård och rekreation. De flesta av dem ligger under rekommenderade nivåer.
Än värre är att den så kallade riksnormen, det schablonbelopp som försörjningsstödstagare får för sina vardagsutgifter, släpar efter. Sedan 2008 är denna inte längre kopplad till faktiska kostnader utan till inflationen. Konsumentverket räknar med att ersättningen för matkostnader i dag understiger existensminimum med upp till 560 kronor i månaden. Ersättningen borde, som tidigare, kopplas till Konsumentverkets beräkningar.
De stramare villkoren ska uppmuntra till arbete men riskerar att vara kontraproduktiva. I veckan presenterade regeringen stolt att de bidragstagare som arbetar ska få behålla en del av sin lön även om de tjänar mindre än försörjningsstödet. Tidigare minskade stödet med lika mycket som inkomsten. Förändringen är bra men samtidigt måste huvudfokus vara att skapa goda förutsättningar för att hitta arbete.
Att söka jobb är inte gratis, varken i tid eller pengar.
Utan pengar till kollektivtrafik är det svårt att komma på arbetsintervju och när en allt större del av livet går åt till att försöka få pengar till nödvändig mat eller tandläkarbesök minskar tiden för att söka jobb.
Regeringens arbetslinje har gynnat Sverige. En samstämmig forskarkår visar på ett starkt samband mellan alltför generös a-kassa och högre arbetslöshet. Jobben som söks blir färre och tiden i arbetslöshet blir längre. Samtidigt måste staten kunna garantera en grundnivå, en skälig standard att leva på. De som går på försörjningsstöd blir inte villigare att söka jobb för att pengarna inte räcker till mat.
Frivilligorganisationerna fyller en viktig funktion. Troligen kommer det alltid finnas enstaka personer som trillar igenom samhällets skyddsnät. Men när välgörenheten blir mer regel än undantag är det dags att fundera över vad som har gått snett.