Forssberg, Brahe och andra
Det funkar så när man har skavanker i den avdelningen, ungefär som en blixt från klar himmel. Paniken inte bara ligger på lur, nej den infinner sig omedelbums och hittar man inte en toalett inom loppet av några sekunder, kan man lätt få Forssbergs tunnelseende.
Han hade tur som fick upp blixtlåset och ännu mera tur att han var på internationellt vatten. Hemma i vårt välordnade land hade han enligt nya pinkerilagen fått böter.
Tre stora porträtt i SN var väl dock att ta i. Eller, ska alla felpinkare få sitt konterfej i tidningen framöver?
Tycho Brahe däremot, den danske astronomen, hade ingen tur alls. Men hålla sig det kunde han. Under en lång middag i förnämligt sällskap, där det gällde att hålla på etiketten, kände han hur han höll på att explodera. Han upplevde kanske inte Göran Forssbergs svarta tunnel, men såg han något så var det nog mest stjärnor av alla slag. Men höll sig, det gjorde han, tills urinblåsan brast och innehållet rann ut i bukhålan. Men då låg han redan under bordet, avsvimmad och på väg till S:te Per. Året var 1601 och platsen var Prag. Det var inte lätt på den tiden heller.
Andra gubbar med okynnig blåsa må ta lärdom av ovanstående, väl planera sina utflykter inom stadens hägn och alltid se ut rätt buske, gärna innan det är dags, för som sagt det är inte bara att knipa som Susanne Lanefelt sa.
Tycker nästan synd . . .
Så jobbar vi med nyheter