Först ska Sophie se världen
Jag har precis slutat skolan och nu vill jag leva och se världen och skaffa nya kompisar.Sophie Hartmann tog studenten för några dagar sedan efter 12 års skoltid och nu ser hon framtiden som ett oskrivet blad.
Just nu känns det lite tomt. Utkastad ur skolan och jag får inte gå tillbaka. Jag måste hitta på något.
Sophies flum är planerat. Hon är målmedveten och vet vad hon vill.
I sommar ska jag jobba på Kvantum som kassörska. Där har jag jobbat i två år. Sedan ska jag resa till Nya Zeeland och därefter till Sydney. Där ska jag träffa Roweena, en utbytesstudent som varit i Nyköping.
Efter lite resor och kanske kortare kurser ska hon söka till en designskola i Paris. Det är hennes förstahandsmål.
Skolan i Paris är på tre år och ger samtidigt kunskaper i franska. Första årets undervisning är på engelska men sedan är det franska som gäller.
Men jag vill inte plugga just nu. Det är den här tiden som man kan göra saker. Det går att flumma runt bara man har ett mål, säger hon. Och man ska sikta högt så man måste kämpa för att nå målet. Då visar man att man klarar sig själv och förtjänar att nå målet.
Målet för Sophie är att bli något stort, internationellt.
Om det ska bli något får det inte bli något halvdant. Jag är intresserad av att skapa något och jag känner att jag har mycket olika idéer. Och jag är beredd att satsa hårt. Om jag skulle lyckas tror jag att det skulle bli riktigt bra.
Designskolan i Paris har ett antal platser för svenska sökande.
Men antagningen går inte på betyg utan man får skicka in arbetsprover.
Hon är beredd på motgångar.
Det får man räkna med. Det är det man lär sig av.
Eftersom Sophie har gått naturlinjen på Gripen har hon en reservutgång om det inte skulle lyckas med designen. Då handlar det om marinbiologi.
Men hon känner inte för att snabbt fortsätta plugget för att skaffa sig ett jobb. Plugga vill hon göra senare.
Jag tar en dag i taget nu efter studenten så får jag se vad som händer. Det finns ingenting framför mig och jag får själv påverka hur det ska bli, det är jag som ska forma framtiden. Det känns tomt men inte på ett negativt sätt, det känns riktigt skönt.
Hon tycker det är tråkigt att lämna kompisarna där gemenskapen har växt under den senaste tiden. En del träffar har planerats under sommaren, många av kamraterna stannar kvar i Nyköping.
Gymnasiet har varit den roligaste skoltiden med social gemenskap och många projekt. Skolan blev som ett andra hem. Jag tror att träffarna blir av och att vi håller kontakten, i alla fall, med de närmaste. Jag ska se till att det blir av. Man kan inte vänta på att andra ska göra det.
Så jobbar vi med nyheter