Första kåseri-hjälpen
I dag ska jag hålla en liten lektion. En lektion i hur det känns när man efter ett uppehåll som S.N.U.S:are ska sätta sig ner för att skriva ett kåseri.
Skriv det första ordet som dyker upp i huvudet. Ta bort det. Bra, nu har fingrarna i alla fall blivit lite uppvärmda och är redo att börja det djupa mästerverk du har tänkt pränta ner.
Har du skrivit något ännu?
Inte? Vad då då? Se på mig, jag har redan lyckats skriva hela 589 tecken. Jag är halvvägs genom mitt kåseri och du har inte ens börjat! Hur seriöst är det egentligen?
Men det är bara att ta nya tag.
När du har skrivit din förhoppningsvis fängslande inledning är det dags att gå på djupet och skriva en dantadantadantatata (fanfar, alltså) mellandel. Den ska vara bra. Och bygga en långsam och slingrig väg (brodera, brodera!) mot det slut som ska göra att läsaren går ifrån tidningen med bara din fantastiska frågeställning i tankarna.
Tänker du på det nu?
Bra, då slutar jag. Stolen var djävligt obekväm.
Så jobbar vi med nyheter