Första stafettsträckan har gått ganska bra

Om man ska tro oppositionen är undergången nära. Det är den naturligtvis inte. Om man får tro Företagarna har inget hänt. Det har det naturligtvis. Ett år av alliansregering har gjort väsentlig skillnad.
Nu förutsätts regeringspolitiken syfta till att skapa jobb, inte dölja arbetslöshet. Nu höjer ingen på ögonbrynen över att det efter skatt ska löna sig att vara yrkesverksam. Att kräva mer kunskap i skolan är inte längre oppositionellt.
Sett till det som var före maktskiftet är det en markant skillnad.
Men det finns många som hade hoppats på ännu mer. Däribland denna ledarredaktion, ska erkännas.
Detta sammanfattar regeringens bekymmer. Förväntningarna var mycket höga. Dessutom ägnade LO, socialdemokraterna samt delvis även TCO stora PR-pengar till att smutskasta regeringen innan den knappt tagit sig till jobbet. Moderaternas LO-smicker gav idel surmagar i retur. Det borde man ha räknat ut på förhand.
På skolsidan har regeringen onekligen rivstartat i rätt riktning. Det har fått socialdemokraterna att i princip skrota sin gamla politik. Detsamma har hänt inom arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken.
Men alliansen har varit sämre på att berätta vad man åstadkommer.
Företagarna, exempelvis, vill se fler och mer åtgärder för att minska tillväxthindren på den svenska arbetsmarknaden. De inser att det är en svår situation.
Alliansregeringen är entreprenörernas enda hopp om att få något gjort. De reformer som redan genomförts får beröm, men man vill se mer. De vet så väl att en s-styrd regering med två obalanserade stödhjul, skulle vara betydligt sämre för företagande och entreprenörskap, med mer skatter och högre avgifter för dem som anställer.
Det döljer dock inte faktum. Regeringen har varit för feg ifråga om lagstiftad obalans på arbetsmarknaden. Att nära en from förhoppning om att arbetsmarknadens parter på eget bevåg ska hantera problemet med oproportionerliga stridsåtgärder från fackets sida, är naivt.
Ingen ger upp en maktposition frivilligt, hur oproportionerlig den än är.
S-regeringen hotade med lagstiftning för att lyfta frågan om könsfördelningen i bolagsstyrelser. Alliansregeringen måste göra något liknande för att den svenska modellen ska bli en vinnare i globaliseringens tidevarv.
På ytterligare ett par områden har alliansen tyvärr snurrat till det. Man fastnade i statsapparatsperspektivet i fråga om avlyssning och tappade argumentationen om respekten för den enskildes integritet.
Ett makthavarperspektiv har också gått igen i den utlovade men trögtgående reformeringen av utnämningspolitiken. Våga reformera makten när den finns att utöva!
Regeringen verkar nu ha hittat moteld mot anklagelserna om osynlighet. Det har varit mycket verkstad och för litet snack, erkände nye fp-ledaren Jan Björklund. Det kan aldrig bli tillräckligt med verkstad. Men särskilt statsministern måste bli bättre på att dag för dag tala för sin sak.
Väljarkåren sökte nytt hopp efter en evighet av vänsterstyre. En stafettsträcka är avklarad, tre återstår. Det har gått ganska bra, men det finns mer att ge. Sverige kommer att ha förändrats till 2010 och det talar till regeringens fördel.