Sverige har under lång tid haft ett blomstrande frivilligt organisations- och föreningsliv. I fredagens ledare lyfte vi den breda frågan om hur framtidens välfärdstjänster bör organiseras. Bland annat pekade vi på den ideella sektorns potential när de offentliga tjänsterna inte är inlåsta i ett ineffektivt monopol.
Detta förlegade utförarmonopol är en bärande förklaring till att den ideella sektorns andel är liten inom vård, skola och omsorg, om vi jämför med andra europeiska länder. I en färsk rapport från Tillväxtverket, Varför är det så få idéburna organisationer i välfärden?, benar Mattias Lundbäck och Anders Lundberg mer i ämnet.
De vinstdrivna företagen var snabbare och effektivare när monopolet äntligen luckrades upp. De idéburna utförarna kom på efterkälken, växte sakta och har haft svårare att anpassa sig till förändringar i ersättningssystemen. I dag är andelen vinstdrivande aktörer tio gånger större än andelen ideella/idéburna utförare.
Finns det då skäl att stärka den ideella sektorns möjligheter att konkurrera? Ideella aktörer har en potential att sätta kvalitetsmärken på tjänster, på ett sätt som varken det vinstdrivna eller det offentligt styrda riktigt mäktar med. Det idéburna säkrar en kvalitetspress, där det vinstdrivna tillför prispress. Båda behövs. Detta skulle vara till nytta för hela utbudet av skattefinansierade välfärdstjänster.
Samtidigt är det svårt att locka riskkapital och investerare om det inte går att lämna något överskott tillbaka. Därför kan ideella utförare ha behov av särskilda regler – som skattegynnade gåvor och donationer – för att samla kapital som långsiktigt kan säkra verksamhet och möta investeringsbehov.
Ideella utförare skulle dessutom vinna fördelar på om Lagen om valfrihet (LOV) användes oftare och framför allt rena lägsta pris-upphandlingar kunde undvikas. Som typexempel lyfter rapportförfattarna fram äldreomsorg i särskilt boende samt vård av utsatta barn och ungdomar i familjehem. För den som vill skapa en mångfald av tjänster för medborgarna att välja mellan är LOV ett multiverktyg att bejaka.
Lagen om upphandling kan användas på olika sätt, men LOV ger kraft att sätta gemensamma krav för alla utförare, oavsett driftsform.
Med en fast ersättning per brukare kan de ideella aktörernas förtroendekapital – idé, värderingar, pedagogik – öka konkurrenskraften och tvinga konkurrenter att vässa sin kvalitet.