Fortsatt förtryck
Att den iranska regimen fortsätter på den inslagna vägen med islamisk fundamentalism borde i och för sig inte vara någon överraskning, ändå är det svårt att inte bli förvånad över hur frånvarande tanken om de mänskliga rättigheterna verkar vara i Iran. Det finns oerhört mycket att kritisera hos den iranska ledningen och landets rättsväsende.
Den svenska vänstern har dock en kluven inställning till Iran. Man kritiserade Iran hårt när två homosexuella unga män avrättades för två år sedan och vänsterpartiet har krävt att inga homosexuella flyktingar ska avvisas till Iran. Samtidigt som man kritiserar Irans inrikespolitik och rättsväsende så hyllar man den iranska utrikespolitiken, och den förre vänsterpartistiska riksdagsledamoten Sermin Özurkut anser att det är dubbelmoral av EU:s ledare att kritisera den iranske presidenten Ahmadinejads uttalande om att Israel bör utplånas från kartan. Özurkut ansåg att frågan om relationen mellan Iran och Israel måste problematiseras. Delar av den svenska vänstern anser tydligen att vänsterns ärkefiende USA:s fiender är vänsterns vänner. På något annat sätt är det svårt att tolka uttalanden som Özurkuts.
Ung vänster, som är emot kärnkraft, har tidigare i ett pressmeddelande meddelat att därför är det i nuläget viktigt att som motvikt till USA:s militära godtycke, försvara Irans rätt till utvecklandet av civil kärnkraft. Vidare anser Ung vänster att det är uppenbart att det i dagsläget största hotet mot fred, frihet och demokrati i Mellanöstern är USA. Märk väl: inte Hamas, inte Hizbollah, inte Irans intentioner att utplåna Israel från kartan, utan USA.
USA:s krigföring kan och ska kritiseras. Anser man däremot att USA är ett större hot mot frihet och demokrati i Iran än den iranska regimen så framstår man inte som särskilt trovärdig.
Så jobbar vi med nyheter