Jag har alltid haft ett dåligt självförtroende när det gäller fotboll. Jag har bollsinne – men inget av det har satt sig i fötterna. Jag försökte övertyga mina kollegor om att jag skulle slippa ta ut en startelva och i stället göra en grej på pingpong-diplomati. Något som försiggick mellan USA och Kina i början av 1970–talet. Utbytet av bordtennisspelare ska ha gjort relationen mellan länderna lite mer avslappnad.
Jag gillade tanken på att intervjua politikerna medan vi spelade en match där de kanske tänkt mer på bollen än att svara sådär politiskt som bara politiker kan. Eller att de kanske skulle haft lite pingisdiplomati sinsemellan på varsin sida nätet.
Fast när jag väl börjat med laguttagningen föll det mesta på plats, även om förvånansvärt många av spelarna/politikerna befinner sig utanför planen. På bänken, i sjukstugan – eller drömmer om en proffskarriär. Fotboll är till slut ett ganska enkelt spel som den före detta engelske landslagsspelaren Gary Lineker sa: "Fotboll är en enkel sport; 22 män jagar en boll under 90 minuter och till sist vinner tyskarna".
Hur det påståendet kan omsättas i Oxelösundspolitiken får vara osagt.